Sommarkort. En stund på jorden.

Människan har existerat i omkring 276 000 år. Är det inte så rätt så fascinerande att vi inte har enats mer med varandra. Hur kommer det sig att vi inte har ett enda världsspråk? Att vi inte har ett sätt att tillbe våra gudar eller kanske den ateism som skulle uppstå. Varför har vi inte funnit en väg som de flesta människor kan ta till sig och tro på. Vi tycker att vi har funnits länge. Men om man tänker på alltings existens som ett dygn, alltså tjugofyra timmar - då skapades vi mänskliga varelser bara några sekunder innan klockan slog tolv.
Med det tankesättet så förstår vi att vi är under våran utvecklings begynnelse, vi kan bli något så mycket mer. Något så mycket bättre. Jag grämer mig över att jag inte kommer att få följa människan tills någon revolutionerande förändring sker. Mitt liv här är bara som en flämtning, som ett kort hjärtslag.
Det suger.

Igår stod blodbussen vid plattan, och jag som inte hade något bättre för mig efter biblioteket tänkte att jag kunde göra dagens goda gärning och knallade in. Fick formulär och information, men så insåg jag att jag inte får lämna blod eftersom man måste väga några kilo till för att få göra det.
Det suger också.