Up in the air!

Love to run, love to run, love to run! Senaste tiden har jag kunnat springa mer och längre, det är så gudomligt härligt. Förr skulle jag ha begett mig ut av ren och skär ångest, men nu är det bara för att jag har lust. Mellan fabrikerna, över bron, upp i bergen och mellan olivträden. Springer på lunchen eftersom det blir alldeles för mörkt efter jobbet. Solen skiner och även i bara linne svettas jag. Tack livet!

Tjugofem på ett andetag

Tiden rämmar i väg som ett ostoppbart tåg. Snart slut på det här året det med, jag är tjugofem år gammal och massor med drömmar kvar i hjärtat och underbara minnen i själen. Ibland är jag fortfarande tretton år och springer runt i skog och mark bland får och hästar med min älskade syster. Nu har hon två egna barn, det är rentav helt osannolikt. Var tog vi vägen? Hur gick det här till? När började livet?
Jag läste mina älskade Tvillingarna, Kitty och häst-böcker. De var mina skatter och behandlade dem så varsamt. Somnade under mina bilder på galopperande, frustande, sovande, betande, travande hästar och stora Titanic-poster med Leo och Kate. Med lugna favoriter på radion dygnet runt med romantik och kärlek i hjärtat. Dansade runt till Spice Girls och Hanson (minns hur jag en gång fick skaka Tylors hand och jag tvättade inte högerhanden på en vecka). Jag drömde, levde och andades häst. De har alltid varit min stora passion och det kommer att förbli så. På Hammarby formades jag till den jag blev och är. Så många timmar, dagar och år jag har vandrat runt bland mina fyrbenta och tvåfotade vänner där. De finns för alltid i mitt inre. Var redan på barnsben en slarvmaja och jag har fått kämpa med buller och tvång för att få ordning på allt i mitt kaos. Om jag någonsin fått det? Men hur är det man säger.. ordning är bara för idioter, genier behärskar även kaos?
Ack Michelle, ständigt olycklig kär och aldrig nöjd. Alltid har jag letat efter något bättre. Hur kan man vara tillfredsställd med tillvaron när man vet att det alltid kan bli snäppet fantastiskare. Det har drivit mig runt jorden och runt mig själv. Fått mig att slå knut på mina tankar och skapat oreda för andra. Jag har så många att tacka och fler att be om ursäkt till.
Vad hade jag sagt till mitt yngre jag om jag fått chansen? Håll kvar vid det som är viktigt och släpp taget om det andra! Jag har försökt att hålla kvar saker och ting med näbbar och klor, när jag egentligen borde ha låtit det gå. Jag är oerhört nostalgisk och melodramatisk, på gott och ont.

The eye of the tiger

Addictive!

The Traveler IQ challenge ranks geographic knowledge of cities such as: New York City, Destin or Fort Myers by comparing results against 7,713,372 other travelers.

Mot Alvik?

Vårt liv är en ständigt pågående resa,

från födseln till döden.

Landskapet förändras, människorna omkring oss

förändras och behoven ser olika ut, men tåget går vidare.

Livet är tåget, inte stationerna.

Aleph

Conversaciones

Latigo är fantastisk. Inte bara det att han är gudomligt vacker och kan göra allt du ber honom om, han är mer som en människa än en häst. Jag tror att han förstår allt jag säger. När han ser mig komma, välkomnar han mig alltid med först ett högt gnäggande och sedan kan vi ha en hel konversation där jag pratar på och han svarar med djupa brummanden. Härom natten när jag var ledsen och nere gick jag ut till hästarna för att få lite ro. Stannade till vid Latigo´s box och han höll sin mule tryckt lätt till min kind och höll den där tills jag var tvungen att pussa honom tillbaka. Finaste!

Att fylla en dag

Jag älskar födelsedagar. Även om den inte är min. Faktiskt ännu mer om den tillhör någon annan. Ballonger och kaka, presenter och lite falsksång och lite serpentiner på det. Överraska någon på morgonen, i en säng eller i en sadelkammare gör det samma. Receptet på att ge någon en lyckad födelsedag är att hålla igång surprise-faktorn under hela dagen. Jag tycker om att mina människor ler.
Låg i sängen idag på siestan och funderade på ordet fylla år. Att fylla.. ett år. Fylla hela året. Varje månad bör man fylla. Fyll din vecka, med det du tycker om. Fyll din dag. För den dagen kommer aldrig mer att bli den dagen som du upplever idag. Så att fylla år - fylla sin tid. Fylla sitt liv. Så får du känna glädje mer än en dag om året.

La isla bonita

Natten är sval och ljummen. Månen lyser upp de nyfikna öronen när jag strosar förbi. Man lever väl på hoppet. Jag är som en bok, har jag hört.

"Skål för messmör!"

Jag är så tacksam över min käraste Erika, som drog sig med djungelvrål och messmör till mig. Och för att ha luskat ut min favoritförfattare och gav mig precis de böckerna som jag mest av allt ville sätta tänderna i! Nu känner jag mig lite mer svensk igen faktiskt.

"Nooo photos, I have a bad hairday!"

Kom änglar, kom älvor.. det börjar bli kallt.

Hör du det där? Det är ljudet av regnet som inte smattrar på taket. Det har stått som spön i backen i dagar nu, ridbanorna är som ankdammar och inte behöver jag vattna mina rosor ett dugg. Står här i tränings-shorts, käcka gummistövlar och en blöt täckjacka och försöker få fyr på brasan med det genomvåta träet. Det tar sig, minsann. Helt här i min ensamhet gnolandes på Lisa Ekdahl och känner mig riktigt lycklig. Det ska nog bli bra till slut allt ändå.

Hoppas på mer solsken imorgon så att hästarna kan få komma ut och röra på sig ordentligt. Och så att min Erika som är här i Barcelona och hälsar får lite värme i ansiktet. För det förtjänar hon.

Get back asap

Nu är det grått och kallt här. Som Stockholm skulle jag gissa, fast med några grader mer. Borde faktiskt arbeta nu, men min motivation har sjunkit med minst åttio procent sedan Ingrato for. Fuck this place. Kanske ska man ta sig hem till Sverige igen, åtminstone vinner vi mer pengar där. Men usch, vad tråkigt att blir sådär normal igen. Prata svenska.. dricka mellanmjölk.. sitta på tunnelbanan och stirra ut i tomma intet.. äta pannkakor.. titta på bingolotto (finns det kvar fortfarande?).. bli deprimerad. Hm.. låt mig fundera på saken.
Var så nära att fara till Luxemburg. Världens slappaste jobb, ta hand om två (!) dressyrhästar och får bra betalt, egen lägenhet och bil. Fuck, att jag inte har körkort. Dumma Stockholm att ha så bra lokaltrafik så att jag aldrig egentligen behöve ta det där förbaskade bilkortet.

Ett tidsfördriv att dö för

Ingrato är fortfarande inte tillbaka. Min magkänsla säger att det kommer förbli såhär. Hans box gapar tom och namnskylten får mitt hjärta att vrida sig några centimeter. Det är du och jag, så är det bara.