Dance!

Mornarna börjar att bli friska som tandkräm och huden knottrar sig när jag kliver ur duschen. Hösten närmar sig med stormsteg, men ännu är dagarna varma än om med lite mera väta från ovan.
Jag har fått flera hästar på min lista, bland annat en galen skäck-ponny utan namn och en bastant frieserhäst.

Vamos a la Francia

Igår tänkte vi finna oss en trevlig strand att spendera dagen på, men halvvägs dit frågar Salva om vi inte ska ta oss till Frankrike istället. Sagt och gjort, efter bensinpåtankning, musiklyssnande på vägen och nån kaffepaus tog vi oss över gränsen vilken inte är så långt bort från Barcelona. Efter närmare två timmar kom vi fram till Carcasonne, där det sedan hundratals år finns ett stort slott. Vi tog oss en tur runtomkring och innuti (är det huvudtaget ett korrekt ord förresten? Min svenska börjar sina nu när jag inte pratar mitt modersmål mer än med hästarna då och då) för att sedan prova oss lite fransk ost och crepes med banan och choklad. Som sänt från himmelen, bör provas! Efter en väldigt fransk dag tog sig Zorro, Lazy och Honda sig hem till stallet igen. Merci!

Bolero har gått helt fantastiskt på sistone och jag har fått många wow-känslor när vi flyter fram på ridbanan eller när han lägger i sin extra-växel i traven. Ibland tror jag nästan att vi ska lyfta från marken, Salva brukar skämta och fråga var Bolero Airline ska någonstans. Förra veckan visade jag honom för en köpare och han gick skapligt, i lördags var han tillbaka igen för att provrida en tur. Han är ofta väldigt hoppig och nervös ute och kommer det en motorkross kan man finna oss ute på åkern på två röda. Men självklart uppförde han sig utomordentligt och jag ville bara klappa till honon med spöt där jag satt uppe på Ingrato. "Bolero! Gör något!", tänkte jag frustrerat. Men mannen var nöjd och efteråt pratade han med chefen och så vips var han såld. Bara sådär. Efter många år i den här branchen har jag lärt mig att inte fästa mig vid djur som inte är mina, men den här hästen är bara för fantastiskt och otroligt rolig. Han har faktiskt humor och jag skrattar åt honom och hans tokigheter ofta. Men nu ska han alltså iväg och det svider lite i hjärtat. Min lilla pojke.

Let it be

Sitter återigen vid fotbollsarenan och inväntar min kärlek, min bästa vän inkluderat i den finaste människa jag någonsin haft vid min sida. Sedan tillbaka hem till stallet för att skapa några av våra super-smörgåsar, jag tror att hans Dagobert-mixar tar priset men jag är inte långt ifrån.
Min fina Bolero blev troligtvis såld idag. Jag hade ett personligt dilemma häromdagen när jag skulle visa honom för klienterna, rid bra och hästen blir såld - rid dåligt och få skäll och förolämpa hästen till råga på det. Jag tog tjuren vid hornen och red som Bolero förtjänar, för han är en fantastisk varelse. Men det svider i hjärtat, även om han nu kommer till ett utomordentligt ställe. Jag känner mig egoistisk när jag vill ha honom här, för jag vet ju att han behöver ju inte MIG. Men jag hade gärna fortsatt ha honom i mitt liv. Men som Salva säger, hästar går och hästar kommer och det finns andra som kommer att fånga mitt hjärta. Jag har varit med om det här förut, men det svider. Fina, fina hästepållen. Hade en skitdag rent personligt och det här var droppen som fick bägaren att rinna, svämma, ösa över och jag fick torka mina tårar på min Zorro´s axlar ännu en gång.

Red token Fuego idag igen och det börjar arta sig. Han är inte lika galen när jag sitter på som från marken. Jag har sagt att jag aldrig mer ska rida in och träna unghästar, men jag kan inte ljuga för mig själv när jag känner hur mycket jag faktiskt tycker om det. Det är här jag hör hemma.

Diana Ross - If we hold on together