Vamos a la Francia

Igår tänkte vi finna oss en trevlig strand att spendera dagen på, men halvvägs dit frågar Salva om vi inte ska ta oss till Frankrike istället. Sagt och gjort, efter bensinpåtankning, musiklyssnande på vägen och nån kaffepaus tog vi oss över gränsen vilken inte är så långt bort från Barcelona. Efter närmare två timmar kom vi fram till Carcasonne, där det sedan hundratals år finns ett stort slott. Vi tog oss en tur runtomkring och innuti (är det huvudtaget ett korrekt ord förresten? Min svenska börjar sina nu när jag inte pratar mitt modersmål mer än med hästarna då och då) för att sedan prova oss lite fransk ost och crepes med banan och choklad. Som sänt från himmelen, bör provas! Efter en väldigt fransk dag tog sig Zorro, Lazy och Honda sig hem till stallet igen. Merci!

Bolero har gått helt fantastiskt på sistone och jag har fått många wow-känslor när vi flyter fram på ridbanan eller när han lägger i sin extra-växel i traven. Ibland tror jag nästan att vi ska lyfta från marken, Salva brukar skämta och fråga var Bolero Airline ska någonstans. Förra veckan visade jag honom för en köpare och han gick skapligt, i lördags var han tillbaka igen för att provrida en tur. Han är ofta väldigt hoppig och nervös ute och kommer det en motorkross kan man finna oss ute på åkern på två röda. Men självklart uppförde han sig utomordentligt och jag ville bara klappa till honon med spöt där jag satt uppe på Ingrato. "Bolero! Gör något!", tänkte jag frustrerat. Men mannen var nöjd och efteråt pratade han med chefen och så vips var han såld. Bara sådär. Efter många år i den här branchen har jag lärt mig att inte fästa mig vid djur som inte är mina, men den här hästen är bara för fantastiskt och otroligt rolig. Han har faktiskt humor och jag skrattar åt honom och hans tokigheter ofta. Men nu ska han alltså iväg och det svider lite i hjärtat. Min lilla pojke.