Restless

Mot oandligheten och vidare

Lilla drommen ar lika vacker som den stora

Harom dagen, nar jag satt och red Little Dream pa utebanan sa slog det helt plotsligt till. Boom! En valdig kansla av total lycka. David och Mariachi galopperade pa andra sidan, solen sken, det var oerhort lugnt pa garden och jag och Little Dream kandes som en och samma varelse som ville precis samma saker. Ofta nar jag har sadana har stunder sa borjar hjarnan att tanka pa hur mycket jag kommer att sakna det har nar jag inte langre lever det har livet, nar jag ar nagon annanstans. Men jag forsoker numera att sla bort de tankarna och istallet totalt njuta av att bara fa kanna sa har. Visst kommer det att komma jobbiga stunder och perioder da livet inte kanns lika behagligt. Men da kan jag plocka fram den dar dagen nar jag svavade fram med ett busigt litet sto en varm formiddag i november.

Hello. My name is Bruise.

Det ar en bit in i november, men enligt mig sa kanns det snarare som svensk augusti. Me like. Very much. Runt sju nar man skrittar av sista hasten sa riktigt kanner man den kyliga doften som tranger upp i nasborrarna och kan lika garna vara en varkvall i maj eller en sensommardag.
Jag har ont. I hoger kna. I vanster armbage. Runt hela hogeraxeln. Mitt vanstra pekfinger ar lite halvt deformerat. Min nacke kanns den med. Jag har fatt dille pa att aka av hastarna den senaste tiden. Lancero leder ligan, men Chillon ar inte langt efter. Jag har varit sa nara manga ganger pa honom, han ar en riktig jakla segpropp men ratt som det ar sa bara exploderar han och jag ar lika forvanad varje gang jag sitter kvar. Men inte alltid som sagt. Sist for vi in i ridhusvaggen och gick omkull och jag skrapade upp hogerarmen. Jag ser ut som en riktig streetfigher, som David sa. Den markligaste var Chevere, som var inne i ridhuset for forsta gangen i hans treariga liv. Han ar en krallig hingst med varldens nacke och brukar vara ganska cool. Men dessa hinder som stod inne pa banan var extremt farliga och han reser sig, och som i slowmotion gar vi omkull. Det gick sa langsamt att jag hann till och med hann kika efter landningsplats.