Det ar en bit in i november, men enligt mig sa kanns det snarare som svensk augusti. Me like. Very much. Runt sju nar man skrittar av sista hasten sa riktigt kanner man den kyliga doften som tranger upp i nasborrarna och kan lika garna vara en varkvall i maj eller en sensommardag.
Jag har ont. I hoger kna. I vanster armbage. Runt hela hogeraxeln. Mitt vanstra pekfinger ar lite halvt deformerat. Min nacke kanns den med. Jag har fatt dille pa att aka av hastarna den senaste tiden. Lancero leder ligan, men Chillon ar inte langt efter. Jag har varit sa nara manga ganger pa honom, han ar en riktig jakla segpropp men ratt som det ar sa bara exploderar han och jag ar lika forvanad varje gang jag sitter kvar. Men inte alltid som sagt. Sist for vi in i ridhusvaggen och gick omkull och jag skrapade upp hogerarmen. Jag ser ut som en riktig streetfigher, som David sa. Den markligaste var Chevere, som var inne i ridhuset for forsta gangen i hans treariga liv. Han ar en krallig hingst med varldens nacke och brukar vara ganska cool. Men dessa hinder som stod inne pa banan var extremt farliga och han reser sig, och som i slowmotion gar vi omkull. Det gick sa langsamt att jag hann till och med hann kika efter landningsplats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar