Suerte

Nyckelpigor står väl för lycka?
Fann den här parveln uppe i bergen i morse.

We are the people

Idag känns det som att jag och universum spelar i samma lag. För en lång, lång tid har vi inte ens spelat i samma liga. Jag har nog varit nere på knatte-nivå. Jag sprang min löprunda med lätta steg, luften var klarare att andas och mina mungipor hänger inte nere vid knäna.
Gårdagens kväll spenderade jag vandrandes runt i Barcelonas kvarter. På en outforskad gata reste sig en kyrka i skyn och gitarrtoner klinkade ur den stora porten. Jag klev in och satte mig på en tom bänkrad. Kikade upp i det höga taket och funderade. Mina händer knäppte sig automatiskt och jag gjorde något som jag egentligen inte gör. Jag bad. Bad om ett mirakel. Mannen med gitarren fortsatte spela och jag satt och njöt av ögonblicket för ett tag. Mina fötter vandrade runt några timmar till bland klingande musik, glada turister och roliga bohemer. Någon hörde mina böner och fick mig att resa mig ännu några steg.

Spolar spindeln bort..

Minour

Hur har jag kunnat vara så förbaskat dum i huvudet? Snälla, låt mig får göra en tidsresa och ställa saker och ting till rätta..

Det regnade som bövelen igår och i natt, så i morse låg det en tät och fyllig dimma över gården och bergen. Solen tittade fram och gjorde dagen ljuvlig!

Positivitet

Jag älskar solen. Jag älskar kaffe. Jag älskar mina gummistövlar. Jag älskar min syster. Jag älskar att springa. Jag älskar Ingrato. Jag älskar gryningen. Också stjärnorna. Jag älskar att arbeta med hästar. Jag älskar min Pikeur-jacka. Jag älskar en len hästmule. Jag älskar mig själv när jag är bra. Jag älskar mitt förflutna. Jag ska älska min framtid. Jag älskar dadlar. Jag älskar flygplatser. Jag älskar färgglada strumpor. Jag älskar att fara runt. Jag älskar min bästa vän. Jag älskar att man kan förändras. Jag älskar att drömma. Jag älskar palmer. Jag älskar glada främlingar. Men jag älskar också glada vänner. Jag älskar den även om de inte är så glada. För det är väl då de bäst behöver det?

Run, Forrest. Run!

Känner mig fortfarande som skräp, så det tog mig en sjurackarns viljestyrka att snöra på mig löparskorna, dra på mig springkläder och plugga in musik i öronen. Blev förvånad när mina ben svängde till vänster istället för höger vid floden och jag hamnade till slut uppe i bergen på de nya vägarna som vi fann igår. Efter en dubbelt så lång runda kände jag mig fortfarande fräsh! HUR kan jag fortfarande ha så bra kondis efter sånt uppehåll? Jag tycker om min kropp ibland.

Houdini

Teo försöker bryta sig ut, eftersom han vet att middagen ligger inne i stallet!

Cariño

Kära du. Förlåt en gammal vän, se att denne

kan förändras och lära sig från sina fel

Med min flicka uppe på höjden

Man måste vara förberedd på det oförberedda. Min Ingrato åkte idag. Chefen säger att han kommer tillbaka, men jag tror inte riktigt på vad han säger. Min älskade, glöm mig aldrig - var än du än kommer att befinna dig. Tog min Nena och red iväg upp emot bergen, tänk att jag aldrig varit upp så här långt trots att jag bott här i två år. TVÅ år.. hur gick det till? Vart har mitt liv tagit vägen? Red bland fälten och bräkande får, solen började gå ner och färgade allt i en ljusröd ton. Jag kände mig fridfull och sorgsen men ändå lycklig på en och samma gång. Finner att inom mig är jag bara ett barn men också så gammal och trött. Men hur kan man känna sig så klok och så dum samtidigt?
Det börjar bli höst nu. Men jag är glad att det inte är en svensk en.

Cry just a little

Män kommer aldrig att förstå sig på mensvärken från helvetet. Försökte tappert att arbeta men till slut skickade de iväg mig på rummet, jag smög tillbaka och åtminstone rullade lite bandage för att dra mitt strå till stacken.
Det var folk här för att titta på hästarna idag. Jag tror att min älskade Ingrato klarade sig undan den här gången också. Mitt hjärta slår så förbenat hårt för den där knasiga, ouppfostrade token. Jag vill aldrig lämna honom. Finaste.
Funderar mer och mer på framtiden. Barcelona? Sverige? Världen? Vilka finns fortfarande med mig? Vilka har jag förlorat för alltid?
Förlåt mig..

Ros

Mina rosor har helt plötsligt slagit ut i blom igen. Hallelluja!

Kämparglöd så in i attan

Det har varit en hård dag idag. Mycket jobb med hästarna då Dana är och hälsar på hemma i Slovakien och till råga på det så har Panchito, en av skolhästarna, varit väldigt sjuk. Vilket han fortfarande är, men står trots allt upp på benen för tillfället. Veterinärerna var här och vi försökte få hans kolik att bli bättre - men det var tillfällen då jag verkligen tänkte att "nu dör han". Men denna lilla runda herre ger inte upp i första taget. Vilken levnadsvilja. Det gäller att ta vara på varje dag... varje sekund...

Afellay - Schrek-cat

In the moonlightshadow

Efter mycket om och men fick jag tummen ur aschlet och tog mig ut på en löprunda efter mitt långa uppehåll. Varför slutar jag springa när livet är kaotiskt, det är väl då som jag mest behöver det? Med lätta steg tog jag mig fram under stjärnorna med månen som sällskap. Jag hade glömt bort hur underbart det faktiskt är. Det är som att själen och kroppen finner varandra igen och smälter ihop.

Min älskade, vad tänker du på?

Fulgräs

Måndag - meneas ledigt - men jag stannar kvar på gården för att uträtta sådana där nödvändiga saker som att städa och dricka te och lyssna på musik. Tog även ut min älskade Ingrato för att beta av det långa gräset runt ridbanan. Han åt med otmättlig passion och jag stod och betraktade honom med kärleksfulla ögon. Jag tror aldrig att jag kommer att älska en man på samma sätt som jag kan känna för en häst. En annan sak som jag började grubbla på där min tjockis står och äter är olika svenska ord. När man lär sig nya språk och sedan går tillbaka till svenska börjar man undra - är det här verkligen ett korrekt ord? Och så börjar man tänka på hur ordet är uppbyggt och vad det kommer ifrån (i alla fall jag). Ogräs. Hur kan man egentligen kalla det ogräs? Jag menar, jag förstår Osynligt. Eller Obegripligt. Eller Obemärkt. Men Ogräs. Det borde ju menas med ickegräs, att det inte finns gräs överhuvudtaget. Men ogräs finns det ju i mängder. Kanske borde det kallas fulgräs. Eller ovälkommet gräs. Slängräs. Men Ogräs förstår jag inte riktigt vilken tomte som kom på.

My precious.

Efter en slitsam och hård vecka for jag in till Barcelonas centrum igen. Knalla runt pa La Rambla och in på de färggranna levande smågatorna - det var var jag hade TÄNKT mig. Men då jag kliver upp från stationen vid Passeig de Gracia finner jag försäljning av böcker hela vagen till Placa Catalunya. Skatter! Jag rev runt i det första ståndet där jag hittade en hel hög med olika titlar. I nästa tält några fler. I det bredvid en till. Jag får verkligen hindra mig sjalv från att stoppa pa mig ännu mer. Blunda Michelle, blunda. Gå vidare. I det allra sista ståndet roffar jag på mig en till och går bade nöjd och frustrerad därifran. Och en högerarm som värker av tyngden.

Me voy for a miqueta av en sådan där där pretty one.

Sommaren är inte riktigt över än märker jag. Har fått bonnbränna på armarna igen, mycket läckert. Idag är det lördag och de andra är fortfarande ute på tävlingarna, jag har bråkat med barn hela förmiddagen. Jag slåss hellre med galna unghästar än tjuriga ungar. Nåväl, så farliga är de inte. Och jag försöker se det positiva i det hela. Jag får i alla fall otroligt mycket övning i språket i alla fall. Fast just nu har jag någon märklig blandning i huvudet när jag tänker. Det är engelska, svenska, spanska och katalanska i en stor härlig soppa. Jag hoppas det reder ut sig med tiden.