Fulgräs

Måndag - meneas ledigt - men jag stannar kvar på gården för att uträtta sådana där nödvändiga saker som att städa och dricka te och lyssna på musik. Tog även ut min älskade Ingrato för att beta av det långa gräset runt ridbanan. Han åt med otmättlig passion och jag stod och betraktade honom med kärleksfulla ögon. Jag tror aldrig att jag kommer att älska en man på samma sätt som jag kan känna för en häst. En annan sak som jag började grubbla på där min tjockis står och äter är olika svenska ord. När man lär sig nya språk och sedan går tillbaka till svenska börjar man undra - är det här verkligen ett korrekt ord? Och så börjar man tänka på hur ordet är uppbyggt och vad det kommer ifrån (i alla fall jag). Ogräs. Hur kan man egentligen kalla det ogräs? Jag menar, jag förstår Osynligt. Eller Obegripligt. Eller Obemärkt. Men Ogräs. Det borde ju menas med ickegräs, att det inte finns gräs överhuvudtaget. Men ogräs finns det ju i mängder. Kanske borde det kallas fulgräs. Eller ovälkommet gräs. Slängräs. Men Ogräs förstår jag inte riktigt vilken tomte som kom på.