In the moonlightshadow

Efter mycket om och men fick jag tummen ur aschlet och tog mig ut på en löprunda efter mitt långa uppehåll. Varför slutar jag springa när livet är kaotiskt, det är väl då som jag mest behöver det? Med lätta steg tog jag mig fram under stjärnorna med månen som sällskap. Jag hade glömt bort hur underbart det faktiskt är. Det är som att själen och kroppen finner varandra igen och smälter ihop.