Eclipse

Ingen midsommarstång, men sill och potatis plus jordgubbstårta bjöds det på av mina kära på Hammarby. Insåg igår att det finns nog ingen plats på jorden jag känner mig mer hemma än här. Så många timmar, dagar, år jag spenderat på denna gård. Red mina unghästar för att sedan ligga och lapa sol mellan verkstaden och ridhuset där i all min matkoma. Älskar min lilla stuga, blir så harmonisk av att sova där. Inget buller eller brus eller tv eller internet. Bara jag och mitt huvud. Svårt var det i början, men sen bara över en natt tog lugnet över. Här hemma sitter jag och plågar mig igenom låt efter låt. Minnen, minnen, minnen. Ont.

Älskade gröna vänner.

Har redan ångest över att säsongens slut ska närma sig, nu i det blomstrande juni. Åter igen läker Grönan min själ.. min trasiga, sönderslitna själ. Ibland känner jag tacksamhet över allt som hänt, ibland vill jag bara slänga mig ner på marken och ligga tills min kropp löses upp i små molekyler, ända in till hjärtat. Älskade vänner i våran gröna park, jag hoppas ni förstår hur mycket ni betyder för mig. Även ute på mitt underbara Hammarby hittar jag mitt lugn. Men ibland är det svårare att vara i ett lugn än i ett kaos. I det röriga hinner jag inte tänka, inte känna. Kaos-Michelle, är det inte så ni säger?
Dreams can not be tamed, dreamers can not be ruled.. som slingrar sig runt mitt ben här där jag sitter på golvet i min stökiga etta. Men det var mina drömmar som slet mig ifrån dig.