The world in a stable

Det finns manga hastar har pa garden, bade unghastar och de som har kommit langre i sin utveckling och ar valmusklade och utbildade. Aurelios fina tavlingshastar far specialfoder, sina benlindor utbytta konstant, tacken fastan det inte ar ett dugg kallt om natterna, de skrittas extra lange och tas om hand om pa allra basta satt. Sen ar det de som vi rider som sjalvfallet tas om hand om, men inte med det dar lilla extra. Det finns aven ett par som gar ute dygnet runt och blir atkastade mat ett par ganger om dagen. Jag funderade pa detta nar jag skrittade Joy (hur kul har man nar man maste skritta en hast i 45 min), och kom fram till att det ar ungefar sa det fungerar ute i varlden ocksa. En del har allt och lever i overflod, medan det finns manga som lever pa det lilla.

Men pa nagot satt, sa tror jag anda att det ar de som inte har allt som anda har dragit det langsta straet.

"Nar trollmor har lagt de elva sma trollen.."

Ridning ar en ratt sa fascinerande sak att pyssla med. Jag har sett sa manga smaflickor grata av radsla innan ridlektionen ska borja, anda hoppar de upp pa hasten och genomlider denna timme. Bara av ren karlek till hastarna. Att gang pa gang gora nagonting man ar livradd for, ar det mod eller bara ren dumdristighet?
Nar en manniska blir radd slapper det parasympatiska nersystemet ut adrealin i kroppen sa att man ska kunna springa fortare fran faran. Fast nar man sitter dar uppe, behover man inte det. Man bara skrammer upp den stackars hasten annu mer.
Jag kanner mig valdigt trygg pa hastryggen, men de fa gangerna jag ar radd for att trilla av ar det for att hastrackaren ska springa nagonstans och bryta benen av sig. Speciellt nar det inte ar ens egna hastar och speciellt nar de ar varda manga nollor. Har fatt order om att skritta en av Aurelios fina hastar och han ar inte riktigt funtad som normala hastar. Han kan verka hur cool som helst och sen gor han en tvaromvandning med en massa studsar efterat. Sa jag sitter dar och sjunger svenska barnvisor for honom, de hjalper faktiskt. Bara det att spanjorerna verkar undra vem som ska hjalpa mig in pa mentalsjukhuset.

Mi amigos

'Relax, relax. No push, no push. Goood boy'

Siesta. Nu igen? Me like siesta, borde vara lag pa det i Sverige. Vi har precis varit inne i Sevilla och atit lunch, nu laddar vi infor nasta omgang hastar och Medardo star och tvattar och skurar sin kara bil som vanligt. Men idag blir det lite lugnare an vanligt, David och Aurelio har akt ivag till tavlingen och vi kan ta det lite mer tranquilo.

Det ar svart att beskriva hur mycket karlek jag kanner for hastarna utan att jag sjalv kanner att jag later som en nyfralst liten ridskoleflicka. De har gett mig och ger mig sa mycket att jag inte har en aning om vem jag skulle vara utan dem. Jag blir alldeles nykar i dem varje dag och har flera anledningar till det. Luminaria ar en underbar parla som har en fantastisk installning till allt. Little Dream och jag kom inte sa bra overens i borjan, men hon har lart mig mycket och det ar jag tacksam for. En annan goding ar en av Davids yngsta hastar som jag fatt rida vid namn Potra Alazana, en liten toka men lika stor del klok. Nar hon blir radd for saker och ting hoppar hon till, men ska efterat alltid fram och titta pa det skrammande. Se och lar, face the fear.

Wooohaaaw

I natt sov jag. Som en stock. Forstod forst inte vad som hande nar alarmet ringde. Det kan i och for sig bero pa att jag inte sov ett dugg natten innan. Vi var ute i Sevilla och nar jag dricker sover jag annu samre an vanligt. Skont att fa sova nagongang i alla fall, bara jobbigt om man nu maste kora det har varannandagssystemet.

Satt just och tittade igenom mina gamla Cuba-bilder. Jag saknar det och alla manniskorna dar sa galet mycket. Var tvungen att kika vad biljetterna kostar harifran och det ar billigare an fran Sverige hur som helst. Skiter det sig har drar jag tillbaka, eller nagon annanstans. Det finns ju en hel varld till godo.

Nar du far ovantat basok

Imorse knackade Medardo pa dorren, pekade upp mot stallet och forsokte forklara pa spanska. Men jag begrep faktiskt inte mycket. Vada sadlar, trans, ivag? Men nar vi gick upp till stallet och jag sag att Aurelios dyra tavlingssadlar, trans och en massa annat var borta forstod jag att vi maste ha haft besok inatt. Sa javla lagt!(men inte lika lagt som glocalnet). Skamt asido. Vi tror att det ar en kille som varit har ett par ganger och sagt sig vara intresserad av rida. Men inget ar helt hundra. De hade lamnat vara sadlar som vi anvander till unghastarna, men tagit stigbyglarna fran dem. Por que!? Kastrering av varenda javla sadeltjuv, sager jag bara.
Det faniga ar att jag har haft sa svart att sova varje natt att jag mer eller mindre varit vaken till och fran hela natterna. Ibland varit ute pa en promenad. Men just denna natt, nar jag borde ha varit uppe sa sov jag som en stock.

Vatten ar sjukt underskattat

Jag tror att jag aldrig nagonsin har alskat vatten sa mycket som jag gor nu. Det ar sjukt underskattat, trots att den ar upphovet till allt liv. Vet inte hur manga liter jag haller i mig om dagen eller hur manga jag svettas ut. Drick mer vatten vettja!
Red just Luminaria och jag ar sa kar i den hasten att jag nastan spricker. Hon ar bara fyra ar, men sa klok och sa rolig. Jag litar pa henne fullstandigt.
'Mi amooor Luminaria, en mi corazon' sa jag och Medardo fragade om det inte fanns plats for honom ocksa. Men jag svarade att hon ar sa stor att det inte finns plats for nagon annan.

Jag forstar verkligen inte varfor jag har bott i Sverige i tjugotre jakla ar. Som det kanns nu ser jag verkligen inte nagon anledning till att aka tillbaka. Visst saknar jag vissa personer som betyder mycket for mig, men man maste klara sig ensam ocksa. Det gar att vara lycklig pa manga stallen med manga olika personer.

Quattro caballos mas

Siesta igen och Linnea och David ligger och sover. Borde jag ocksa gora, men jag maste satta igang lite tidigare an de andra idag. var tvungen att hoppa Little Dream langre an vanligt och sen kom den trevliga veterinaren som behovde hjalp. Sa jag ligger lite efter med fyra av mina hastar kvar. Lancelot, Chririvita, Big Hope och Harry..eh..forlot, Chillon.
Snart har jag varit har i en manad, josses amalia, tiden bara flyger ivag. Jag tycker inte att jag gor annat an att ga och lagga mig, sa fort gar det. Ikvall spelar Ungern-Sverige i VM-kvalmatchen. Da blir det fight har hemma mellan David och oss. Mohaha.

Somnlos i Sevilla

Jag forstor inte varfor jag far sadana har perioder nar jag absolut inte kan somna. Ligger och vander och vrider mig och tankarna kommer farande en efter en och jag kan inte varja mig fran dem. Vid halv tretiden i natt gick jag ut pa en promenad, manen lyste klart och asfalten var fortfarande varm under fotterna. Somnade till en stund vid fyra-fem, men drommer en massa konstigheter. Just nu ar jag sa trott att jag skulle kunna grina och jag har mina tre varsta hastar kvar att rida. Men jag ska inte klaga. Livet ar bra anda.
Fast jag ar bitter over att Hakan Hellstrom spelar pa Grona Lund idag och jag missar det. Hans konsterter ar alltid oerhort bra.

Que pasa, guapa?

Snart slut pa siestan och jag borde ha sovit sa att jag orkar rida resterande hastar. Little dream har a andra sidan energi sa att det racker och blir over. Aurelio sager att vi inte kommer overens helt eftersom vi ar lika envisa bagge tva, 'you have to much character!'. Vet inte om jag ska ta det som en komplimang istallet.
Jag tycker om alla har oerhort mycket. Jag forstar inte hur han orkar, men Medardo ar ALLTID glad och skojar konstant. Det ar bra att nagon kan rycka upp oss nar vi andra haller pa att sega ihop.
Det borjar att bli lite svalare nu, men sover fortfarande med alla fonster oppna och ett eller tva isblock i sangen. Dags for en kalldusch och sen ar det bara att borja rida igen. Adios!

La vida es muy, muy bueno

Nu ar David tillbaka fran sin semester hemma i Ungern och vi ar nastan fulltaliga i stallet igen, om bara Ivan vill bli frisk snart. Han fick aka in till sjukhuset haromdagen, sa jag och Linnea fick ta och bade rida alla hastarna och fixa stallet hela helgen.
Idag har jag varit helt hog pa livet, var varldens harligaste stamning i stallet imorse och alla mina forsta hastar gick toppen. Men sa tyckte Aurelio att jag skulle hoppa Little Dream, men hon maste ha statt och pimplat energidrycker hela natten for hon gick som ett jehu. Vi fightades lite hon och jag, men Aurelio sa till mig att bara lata henne ga. Sagt och gjort, jag tror att vi galopperade runt dar i minst en halvtimme innan hon ens saktade ner pa farten. Mina ben varkte och jag ville bara rinna av hasten i mitt svett. Men da skulle det hoppas! Lag dar och rullade runt i galopp minst en halvtimme till. Behover jag ens namna att vi var ratt sa sjoblota bagge tva after det?