The world in a stable

Det finns manga hastar har pa garden, bade unghastar och de som har kommit langre i sin utveckling och ar valmusklade och utbildade. Aurelios fina tavlingshastar far specialfoder, sina benlindor utbytta konstant, tacken fastan det inte ar ett dugg kallt om natterna, de skrittas extra lange och tas om hand om pa allra basta satt. Sen ar det de som vi rider som sjalvfallet tas om hand om, men inte med det dar lilla extra. Det finns aven ett par som gar ute dygnet runt och blir atkastade mat ett par ganger om dagen. Jag funderade pa detta nar jag skrittade Joy (hur kul har man nar man maste skritta en hast i 45 min), och kom fram till att det ar ungefar sa det fungerar ute i varlden ocksa. En del har allt och lever i overflod, medan det finns manga som lever pa det lilla.

Men pa nagot satt, sa tror jag anda att det ar de som inte har allt som anda har dragit det langsta straet.