Morgonstund har guld i... mun?

Jag älskar att vakna.
Underbara tidiga mornar. Visst är det skönt att sova - ladda batterierna - men det är så fruktansvärt tråkigt. Varför ska man leva, om man ändå tycker att försvinna in i en icke existentiell är det bästa som finns. Snacka om att vilja fly från verkligheten.

Jag vill inte försvinna.
Livet flyr iväg så fort ändå.
Som ett expresståg mellan Stockholm - Göteborg.

Med Katten på musen och en grön ljus natt

Solen hann knappt ner och vända innan det var dags att kämpa sig uppåt igen. Ingen rast, ingen ro.
Efter ett monsunregn försvann de flesta midsommarfirande gäster mot sillbord och andra vida vidder, så det blev en lugn kväll för oss. Stängde och vandrade genom den ljusa natten längs strandvägen. Vi hamnade på Harrys där det kramades och alla var oerhört kärleksfulla mot varandra. Måste bero på ölen.
Däremot var det helt galet omkring sergels torg med firande fotbollsfanatiker som gladde sig åt Turkiets seger.

Död fisk på burk med sås och små jävla grodor

Trevlig midsommar på oss.
Stackars satar som måste slita med karusellåkande folk medan du sitter med familjen och sveper nubbe efter nubbe.
Vem går på Gröna Lund en dag som denna egentligen? Men självklart är vi där för att människor ska kunna springa i lustiga trappor och glida fram i kärleksfulla stockar. Oh nej, ja e int bitter. Ska jag vara helt ärlig så ska det bli rätt så skönt att slippa hela blom-sprit-lax-nubbvise-dans-släkt-potatis-jordgubbarmedglass-hysterin så att man måste klä upp sig och försöka vara trevlig.
Blir något slappt med min gröna familj sedan istället.

Hög på kaffe och Lasse

Du kan få mig hur lätt som helst
om du ler när det regnar och fångar min blick
i en tid där ingen nånsin ler och fångar min blick

Du kan få mig hur lätt som helst
det räcker med att jag är den förste som du tänker på,
när du vaknar och känner dig ovanligt grå

Vaknar drömomtäcknad och inser att jag lyckats med att sova ända till halv åtta. En storslagen bedrift för en morgonapa som mig. Får i mig de sista dropparna av min yoghurt och blir alldeles lycklig för att det är den nittonde och grönan-lönen slinker in på kontot en dag som denna. Behöver inte leta efter enkronor i kläderna i garderoben mer på ett tag..(hur illa får det bli egentligen?).
Åker in till stan och handlar en påse biggaråer, bara för att jag kan. Glädje på påse. Stannar på Kungsgatan och njuter av Stockholm och solen ett tag och plötsligt står jag och pratar med en snubbe från ingenstans. Han jobbade med it men var ledig idag och det var han glad för. Jaså du. Innan jag ska smita iväg vill han av någon anledning ha mitt nummer. Förklarar att jag är en asocial jävel och går till butiken - två timmar tidigare än vad jag skulle ha gjort eftersom min heliga kalender är på vift igen. Michelle i ett nötskal.
Strunt samma.
Såret på hakan går upp ännu en gång, men va fan. Orkar inte bry mig, jag får vara sunkig idag. Bjuds på en stark kaffe som håller mig hög och nästan fyllesnurrig större delen av förmiddagen. Pillrar och möblerar om bland tränsen, säljer Hunterstövar och larmar borstar i mitt märkliga tillstånd. Efter en smörgås börjar jag att bli normal igen och mitt i lugnet runt fyrasnåret stiger ett välkänt ansikte in i butiken och stegar fram till hundmaten. Jag kollar till en extra gång och är tvungen att ställa mig bakom en hylla och hoppa lite. Min kollega tittar på mig som om jag vore en enögd alien från solsystemet bakom bortre neptunus. Sansar mig och tar hand om en kund som bara mååååste ha en annan storlek så att stackars jag får springa ner på lagret och rota. Lyckas till slut ändå kläcka ur mig något om en spelning och pratar en bra stund med världens trevligaste Lasse.
Tack för att jag fick le en hel eftermiddag. Tror ta mig fan att det fortfarande sitter kvar.

Vågor i luften som berör

Guld! Har fått ett nytt musikprogram nedladdat och jag hittar musik som jag glömt att jag älskade, men varje cell i kroppen ryser så att nästan membranet faller sönder. Har suttit här sjukt länge nu och bara lyssnat och blivit berörd av alla låtar som man förknippar så starkt med ett gammalt minne eller någon person..

Jösses. Vart ska jag börja..
Red hot chili peppers - The zephyr song
The Sounds - Night after night/Ego/Painted by numbers
Bo kaspers orkester - I samma bil
Anna Ternheim - Shoreline/Better be
Eleven fingers - One thing
Jason Mraz - I´m yours/Life is wonderful
Tiger Army - Afterworld/In the orchard
Elvis Perkins - While you were sleeping
Babyshambles - Kilimangiro
Jack Johnson - Better together
White stripes - Seven nation army
Coldplay - Fix you
Galaxy - Fell in love with an alien
Mando diao - Ochrasy
Led Zeppelin - Kashmir
Amy Winehouse - Back to black/Fuck me pumps/Will you still love me tomorrow
Johnny Cash - Hurt
Staffan Hellstrand - Lilla fågel blå
Def Leppard - Pour some sugar on me
Goo Goo Dolls - Iris/Big Machine
Michael Bublé - Home
Niclas Wahlgren - För din skull
Oasis - Champagne supernova/Some might say/Dont look back in anger
Broder daniel - Whirlwind
Christina Agiulera - The voice within
Elvis Presley - Jailhouse rock/Hound dog/Blue suede shoes/That´s all right
Creed - One last breath
Lisa Ekdahl - Ljudlöst och salt/Ge det om du kan/Korsförhör mig/Du var inte där för mig
Alannah Myles - Black velvet
Bob Marley - There she goes/Three little birds/Buffalo soldier
Sweetbox - Everythings gonna be alright
Damien Rice - 9 Crimes
My chemical romance - Welcome to the black parade
Celine Dion - Think twice
Takida - Curly Sue/Broken
Nikola Sarevic - My aim is you
Michael Jackson - Speachless/The way you make me feel
Helen Sjöholm - Du måste finnas
Nirvana - Lithium/In bloom
David Gray - This years love/Sail away
Green Day - Good Riddance
James Morrison - You give me something
Tokio Hotel - Durch den monsun/Rette mich/Heilig
Jewel - Foolish games
Bob Hund - Tralala lilla molntuss
Kiss - Crazy crazy nights
Emilia - Big, big world
Janis Joplin - Piece of my heart
Kent - Ett tidsfördriv att dö för/Kräm/Utan dina andetag/Innan allting tar slut
Tim McGraw - Please remember me
Enrique Iglesias - Addicted
Queen - The show must go on/No-one but you/Too much love will kill you
Diana Ross - If we hold on together
The libertines - Cant stand me now/Last post on the bulge

Och av Håkan och Lasse är det så många låtar som betyder så mycket att jag måste skriva upp dem allihopa
Lasse Lindh
Svenska hjärtan
Ingen vind kan blåsa omkull oss nu
Vilse i det svarta
Du behöver aldrig mer vara rädd
Varje litet steg
En högerkrok och riktigt blod
Kom K
Du kommer aldrig vara ensam
Satan vad ont det gör

Håkan Hellström
Nu kan du få mig så lätt
Gårdakvarnar och skit
En vän med en bil
Hurricane Gilbert
En midsommarnattsdröm
Brännö serenad
Klubbland
Kom igen Lena
Känn ingen sorg för mig Göteborg
Ramlar
För sent för Edelweiss
För en lång lång tid
Himmel blå himmel blå
Det är så jag säger det

Likaså med Winnerbäck
Om du lämnade mig nu
Elegi
I Stockholm
Kom ihåg mig
Solen i ögonen
Ingen soldat
Aldrig riktigt slut
Hjärter dams sista sång
Kom änglar
Söndermarken
Dom tomma stegen
Timglas
Brustna hjärtans höst
Stackars

Oj då.. nu börjar solen gå upp. Dags att sussa.

Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig

Ledig?
Vad pysslar man med då egentligen?
Röjde upp i min håla och begav mig till stan för att försöka få någonting i magen. Hade en underlig känsla av att någonting var fel, dubbelcheckade i kalendern - och visst sjutton var det tomt. Wohow! Tänkte att jag kanske hade fått ett hjärnsläpp och missat att jag hade lovat bort mig någonstans till någonting.

17 juni . Islands nationaldag. Grattis på er.
Det var nästan exakt fyrtio år sedan en viss snubbe bestämde sig för att göra comeback. Tur var väl det, annars hade väl inte världens riktiga kung återerövrat tronen. Det kommer aldrig att bli sådan sjuk hysteri kring en enda människa som dagens gamlingar fick uppleva. Gosh, tänk om man fick kastas tillbaka i tiden. Om så bara för en dag.. oohh.. You shouldve heard those knocked out jailbirds sing.
Lets rock, everybody, lets rock.
Everybody in the whole cell block
Was dancin to the jailhouse rock.

45.4

Självklart.
När allting börjar lugna ner sig och jag kan andas igen så bryter helvetet lös. Min kropp förklarade krig mot sig själv och jag hade tydligen ingenting att säga till om. Gosh.
Låg i sängen och huttrade som en surikat på arktis, så att jag var tvungen att ta en nattdusch på någon timme. Vaknade sedan varm och febrig och med en huvudvärk utan dess like. Trodde att huvudet skulle sprängas i småbitar och kroppen värkte som om jag hade gått en brottningsmatch mot Mike Tyson kombinerad med en träningsvärk gånger fyratusenetthutdraåttiotvå.

Trodde det skulle bli bättre under dagen så jag tog mig ut till jobbet och fick mig en huvudvärkstablett. Ipren is the shit.
En välbekant slinga spelades upp i huvudet "Jag är Ipren, den intrelligenta värktabletten. Mot värk och feber.. " Gaaah. Insåg att jag kom ihåg hela trudelutten och funderar på vad man egentligen använder sin hjärnkapacitet till. Det är ju sorgligt.

Fick sitta i sjögången en timme och det var guld värt, orkade sedan ta mig ut och bråka med guldkortsungarna på Poppen.


Ungefär så här kändes min knopp igår

Ljuset slocknar aldrig i stockholmsnatten

Blev After igår i alla fall. Märkligt det där, alla säger sig hata stället - men det är ändå där vi hamnar till slut. För min del spelar det inte så stor roll, bara alla är under samma tak. Eller inte ens det behövs, nätterna är så underbart ljusa.
Lycka är Mariaberget i soluppgången.

Nu är det rörigt i huvudet. Måste bestämma mig hur, när, vad och varför... inte lätt för en person som lider av beslutsångest mest hela tiden.

Över kanten för att sedan kravla sig vidare uppåt

Kanske fattar jag inte alltid de rätta och bästa besluten.
Kanske är jag totalt puckad när jag gör så här.
Men jag går efter magkänslan och hoppas på det bästa.
Det ordnar sig alltid till slut, på nåtot sätt.
Bara det att vägen dit kan man göra klar och enkel eller så tar man den hårda genom de taggiga snåren. Har tagit den vägen förr och kravlat mig igenom, så varför skulle jag klara mig sämre nu?

Underbara, underbara människor och finaste vännerna i världen. Jag är så tacksam för att de finns. Som bomullstussar där man har rispat sig som värst.

Hur man än vrider och vänder är ändå ändan alltid bak

Skjut mig.
Stryp mig.
Lägg mig i en tunna och rulla ner för Mariaberget.
Släng mig framför Vikingen tills jag är i två blodiga, slamshalvor.
Kasta in mig i en bur med lejon inlindad i bacon.

Okej, så illa är det inte men jag är så trött på att jag aldrig lär mig av mina misstag. Att jag alltid rör till det för mig så ofantligt mycket. Mer än vad som är nödvändigt egentligen. Så skapar jag en stor hög med ångest som jag måste hantera på mitt eget lilla sätt. Inte ens det kan jag göra ordentligt.
Och alla dessa tårar som alltid ska pressa sig ut när det blir för mycket. Grät aldrig förut, men nu blir det alltid så av någon jävla anledning.
Mähä.

Livet innan kunde jag utan och innan

Fan också.
Att jag ska bli så rastlös så fort. Vill iväg.

Jag har alltid haft så mycket planer med mitt liv. Så mycket jag skulle göra, så mycket jag hade siktet inställt på. Men tiden har bara runnit iväg och jag börjar känna ångesten krypa uppför ryggraden. Just nu ser jag det som att jag inte ens har krälat ur startgroparna. Jag blev aldrig som jag hade tänkt. Inget misslyckande, bara så mycket annorlunda. Men förändringar är oundvikliga. Förändringar är nödvändiga.

Lindrar frustrationen på Grönan. Mina kära människor. Älskade plats. Sjukt mycket galna minnen.