söndag 30 september 2012

När karusellerna sover..

Klev in genom den stora porten under en blå himmel idag. Så lik men ack så annorlunda. Inga skrattande barn, inga kramandes kollegor, inga ljud från våra kära attraktioner.. tystnad. Stillhet. Promenerade runt en stund och njöt av att få lite extra-tid i min älskade park. Plockade ur alla mina kläder ur mina skåp och lämnade in nycklarna. Sorg. Det är alldeles för lång tid tills April.

onsdag 26 september 2012

Ett tu och nu

Regnet öser ner från himlen, allting blir så blött.. Just nu saknar jag Barcelona av hela mitt hjärta. Vandra omkring på smågatorna, åka upp i bergen, ut till någon liten by..stoppa tårna i sanden, sitta vid Plaza Catalunya och glo på folk. Vackrare ställe i Europa kan vara svårt att finna. Och min själ kommer för evigt vara förankrad vid denna punkt i världen.
Mitt hjärta snörper sig. Jag minns. Jag tänker på. Jag har fått lära mig att stå på egna ben, att andas min egen luft och få mitt hjärta att slå i sin egen takt igen.
Nu är jag Michelle igen.
På nya äventyr.

söndag 23 september 2012

Separationsångest.

Usch..endast två små ynka dagar kvar nu. Timmarna kommer att rassla iväg som torra, gula löv på boardwalken. Kommer dock ha mer tid över för hästarna nu, lugna själen lite på landet bland kattungar, hösilagelukt och otroligt tysta och stjärnklara kvällar. Och umgås med mina fina små, de går otroligt bra nu. Igor är fortfarande stirrig och Jerzy en skitstövel ibland, men oj som de kan samla sig och arbeta när de verkligen vill. Jag tror sverige kan ha sin första piafferande basjkir snart.
Försöker att planera litet inför vintern. Men egentligen vet jag att det inte är någon idé.. Livet gör som det vill ändå.

söndag 16 september 2012

I mitt hjärta

Sommaren ramlade iväg med oss, så nu befinner vi oss här - två helger kvar plus en stjärngala. That´s it? Kan inte beskriva min tacksamhet nog över allt som har hänt och de människor jag har fått in i mitt liv. De som jag har fått uppleva denna regniga, underbara, långa, fina, hårda gröna sommar med. Jag är inte samma Michelle som tumlade ur planet den där dagen i mars för ett halvår sedan. Tack för allt tålamod, mina vänner. Tack för alla minnen och tack för att ni finns.

torsdag 6 september 2012

J.A


Det du har ska du ge, det du behöver ska du få.

lördag 1 september 2012

Varje gång

Solen brände lite lagom, vinden blåste genom våra tankar och regnet landade i håret då vi gled mellan parken och stället mittemot. Sommaren sjönk in i våra liv och rasslade förbi. Hur blev det september? Det var bara en knapptryckning sedan jag landade i landet mellanmjölk, men ändå känslan av att ett helt liv har passerat då jag traskade Barcelonas gator fram. En annan Michelle har tagit form, men ändå så smärtsamt lik den som studsade fram mellan attraktionerna eller for mellan jobb i stallen eller in till Kungsgatan. Nu är jag där igen. Eller här. Livet liksom ruskar sig tillbaka och pusslar sig fast på sina bitar som det alltid har varit. Men allt jag har fått känna, allt jag har fått smaka, allt jag har fått impräntat i mina blå - det finns där och har ändå gjort mig.. bättre? Annorlunda. Äldre, om inte annat.