Solen brände lite lagom, vinden blåste genom våra tankar och regnet landade i håret då vi gled mellan parken och stället mittemot. Sommaren sjönk in i våra liv och rasslade förbi. Hur blev det september? Det var bara en knapptryckning sedan jag landade i landet mellanmjölk, men ändå känslan av att ett helt liv har passerat då jag traskade Barcelonas gator fram. En annan Michelle har tagit form, men ändå så smärtsamt lik den som studsade fram mellan attraktionerna eller for mellan jobb i stallen eller in till Kungsgatan. Nu är jag där igen. Eller här. Livet liksom ruskar sig tillbaka och pusslar sig fast på sina bitar som det alltid har varit. Men allt jag har fått känna, allt jag har fått smaka, allt jag har fått impräntat i mina blå - det finns där och har ändå gjort mig.. bättre? Annorlunda. Äldre, om inte annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar