Catch it if you can

Jag trivs for bra har. Jag har inte nagon anledning att nagonsin flytta till Sverige igen. Men nar jag har den har kanslan i kroppen blir jag radd. Eftersom jag alltid sumpar allt som ar bra. Det glider alltid genom mina fingrar. Och nar jag mar bra och ar uppe pa toppen vantar jag alltid pa smallen som foljer. Jag kan aldrig behalla nagot. Det suger.

Catalunya

Jag tycker det ar markligt hur tiden lurar oss ibland. Hur kan det kannas som om jag har bott har i evigheter trots att det knappt gatt tre veckor? Idag ar det mandag och jag ar ledig igen. Tryckte pa mig min mossa och drog jackan omkring mig for att promenera till taget och in mot Barcelona. Lyckades som genom ett under hitta ratt igen och vandrar runt bland alla tokiga typer och alla sorters manniskor du kan tanka dig. Forsvinner under min mossa och bland alla kroppar omkring mig. Skon kansla av att inte kanna en endaste person har, att vara pa gransen till osynlig.

Har i Barelona kan fler manniskor engelska, men aven den dar sablans katalanskan. Rena rama grekiskan och nar folket i stallet borjar tjattra pa det istallet for pa spanska kopplar jag bara bort dem. Spanskan kan jag hanga med i en del och tanker da inte forsoka lara mig ett till sprak. Inte nu i alla fall.
Tycker om de spanska hastarna, aven om alla hingstarna har liite for stor dos av testosteron i kroppen. Som aven manga manniskor har. Jag trivs med vad jag gor och folket pa garden tar hand om mig sa fint och ar guld varda. Men ibland ar det skont att bara ligga i min stora sang i morkret och umgas med mina minnen..