Du är min person

Jag älskar dig av hela mitt hjärta 

Tack och lov för ridhus

Hestar

Vaknade upp och kunde inte tro mina ögon. Vitt. Den där jävla snön är tillbaka. Vilket bakslag. Men vad ska man göra. Det är bara att hoppa i ridkläderna och börja dagen. Idag har jag bara Mirakel att träna och det känns alldeles lagom. 

Fick upp min kära mor på hästryggen igen häromdagen och det känns så kul. Med världens tryggaste tinker Ivan kan det inte gå fel. Så helt plötsligt har jag tre stall inom en radie av nästan ingenting att fara runt i, eftersom jag även ska börja träna en treårig lusitano-korsning bara ett stenkast från stallet där Mirakel står. 

Long lost time

Lilla nakenfisen Michelle borstar sin hund med en hårborste. Tiken verkar njuta av behandlingen i alla fall.

Tänk så liten man har varit.

En gång för länge sedan

Tog mig hem till farmor idag. Kan ju inte påstå att det har inträffat allt för ofta de senaste åren.. Känner mig som ett dåligt barnbarn. Men hon har inte heller varit så aktiv i vår kontakt.

Vi pratade, drack te, jag skrev på papper och jag fick gå igenom de få sakerna som var hans där hos henne. Hittade en skjorta jag ville ha som minne. Fick även med mig en del fotoalbum som jag nu har suttit och bläddrat i här hemma. 

Det känns märkligt. Livet. Där sitter han ung som jag med sina vänner och ser lycklig ut. Så som jag sitter med mina vänner och känner mig lycklig. Och nu har åren gått och han är död. Livet är stort. Och så skört.

Jag fann en annan bild på min unga pappa, där han står iförd just den skjortan jag plockade ut. Hur stor är chansen? Jag förstår att det är den han gjorde lumpen i. För en halv evighet sen. Ett helt liv sedan.

Reser mig ur gruset

Vilket ruskväder! Regn, blåst och snö om vartannat. Kul. Speciellt när jag vet att jag skullle ha varit på en strand i Uruguay just nu. 

Men jag ångrar inte att jag vände hem igen, allt händer av en anledning.

Idag var jag ute på Ekeby och höll lektion i deras enorma "omgjorda-växthus-ridhus". Med glastak behövs inte belysningen ofta i alla fall, smart. Fast idag fanns inte mycket ljus där ute. Det var länge sedan nu som jag såg solen.. Snälla kom tillbaka. Jag lovar att vara snäll.

Jag trodde aldrig jag skulle få kraft nog, inte så här tidigt i alla fall - att hålla lektioner, träna hästar OCH jobba i butiken igen. Men det ger mig så mycket att hjälpa andra i deras ridning, och att få utbilda hästar är mitt kall. Och att vara i butiken är bara roligt, så på något sätt fungerar det alltsammans. Trots att jag låg på soffan för några veckor sedan och ville bara dö.

Men Camilo är nog den som gör mig allra mest glad. Även om saker och ting inte är som förr (och kanske inte är menade att bli), så är han en del av mitt liv och det ger mig mest styrka av allt.

Min nya bästa vän

Den här hästen har fångat mitt hjärta snabbare än jag kunnat ana. Från början tvekade jag och undrade om det verkligen kan bli något av denna tokan, men det vände snabbt till värme i mitt hjärta. Känns som att hänga med en kompis när jag är med henne. Jag skrattar högt ibland. 

En kompis som är lite galen, det är väl vad vi alla behöver.

Morgonstund har parfym i mun

Jag börjar nästan att känna mig som en normal människa igen när jag går upp så här tidigt. Folk med sömnen kvar i ögonen, med tunga väskor och nedprutade av parfym. Bakom telefoner och böcker. Det var ett tag sedan nu jag var en av dem.

Nu sitter jag här med mina leriga stövlar och nedslabbade jacka (Mirakel vill gärna vara väldigt nära när hon känner sig rädd, och hennes mule har nog dragits över varje del av min jacka. Dags att tvätta). 

Nu är jag alltså på väg, så här obeskrivligt tidigt för att hålla lektion för Haylee med hennes fina kille Jerzy. Jag är så glad över att de fann varandra, för jag tycker om dem så bägge två. 

Min plan var att ta mig tillbaka till livet långsamt. Steg för steg. Känna efter, och inte köra gasen i botten på en gång. Men det där med långsamt har jag aldrig varit bra på. Nu har jag gamla elever tillbaka och nya som bokar in lektioner, samtidigt som jag ska träna Mirakel. Jag har även en lusitano-korsning på gång som ska ridas in snart. OCH att de på Lush vill att jag börjar jobba igen, OCH att de hörde av sig från Stockholms hästbutik och vill att jag ska hoppa in några helger framöver. Jag vet inte hur jag lyckas. Men det är väl bra att jag åtminstone har att göra. Tiden har gått så otroligt långsamt sedan jag valde att åka hem från Barcelona igen. I snigel-takt. 

Go vegan or go home

För ett tag sedan tog jag ett beslut som jag är väldigt tacksam över. Visst har jag varit vegetarian i många år nu, men stoppat i mig fisk eller kyckling då och då med tanken att "Jag måste ju ha i mig proteinet". Bah. Okunskap. 

Jag har nu valt att skippa alla animaliska produkter what so ever i kosten. Ingen mjölk, inga ägg, absolut ingen kyckling, inga räkor. 

Och det känns så jävla bra, att inte bidra till den där vedervärdiga industrin. Bara för att vi människor ska få det vi vill ha, utan att tänka på några som helst konsekvenser för andra levande varelser på precis samma jord. 

Kycklingindustrin är något av det sjukaste som finns. Om du lär dig tillräckligt kommer du aldrig mer vilja stoppa en enda Chicken masala i munnen igen. 

Men att köpa mjölk gör väl ingen skada för korna? Kan man ju tänka. 

Förstår du, att stå uppbunden på samma samma plats större delen av ditt liv. Känns det lockande? Att konstant få kalvar som tas ifrån dig på direkten, så att du ska fortsätta producera mjölk. Att juvret expanderar till den grad att du knappt kan röra dig. 

Och den övriga kött-industrin vill jag inte ens tala om. Jag tror du förstår.

Känns det bra att bidra till den här misshandeln? 

Jag mår bättre fysiskt och framför allt mentalt. Det finns så otroligt mycket spännande vegansk mat. Och man kan sova med ett så mycket renare samvete.

Och proteinet? Inga problem.

Respira

Mitt allt

Du kommer alltid att vara det finaste för mig. En dag kanske vi kan våga tro igen. Vi förtjänar det.

Jag älskar dig.

Allt händer av en anledning

Jag är så glad över att denna tjejen råkade hamna i mitt liv. 

Jag tror att vi kan skapa fantastiska saker tillsammans! Tack Mirakel. 

Bojkotta OS i Sotji

Jag hoppas att alla människor med någonting innanför pannbandet vägrar att följa vinter-OS i Ryssland. Tävlingarna anordnas utan någon som helst respekt för mänskliga rättigheter, för djur eller för världens miljö. 

Nej, usch. Nej tack.

A truly miracle

Finaste Mirakel! Hon gjorde hela min dag när hon var så lugn och fin under dagens pass, kom till arbete och verkade tycka det var härligt. Och jag har då aldrig varit med om maken till häst som njuter så av att bli borstad och ompysslad. Fina tjejen. Tack för att du finns.

Black light shines

Jag ser ljuset i mörkret nu. Tack för att du finns, Camilo. 

Och tack hästarna och världen runt dem, det har alltid fått mig på fötter igen. 

Mirakel