Men jag ångrar inte att jag vände hem igen, allt händer av en anledning.
Idag var jag ute på Ekeby och höll lektion i deras enorma "omgjorda-växthus-ridhus". Med glastak behövs inte belysningen ofta i alla fall, smart. Fast idag fanns inte mycket ljus där ute. Det var länge sedan nu som jag såg solen.. Snälla kom tillbaka. Jag lovar att vara snäll.
Jag trodde aldrig jag skulle få kraft nog, inte så här tidigt i alla fall - att hålla lektioner, träna hästar OCH jobba i butiken igen. Men det ger mig så mycket att hjälpa andra i deras ridning, och att få utbilda hästar är mitt kall. Och att vara i butiken är bara roligt, så på något sätt fungerar det alltsammans. Trots att jag låg på soffan för några veckor sedan och ville bara dö.
Men Camilo är nog den som gör mig allra mest glad. Även om saker och ting inte är som förr (och kanske inte är menade att bli), så är han en del av mitt liv och det ger mig mest styrka av allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar