söndag 31 maj 2009

Bibliofilen talar

Har just tagit min tillflykt upp i kulturhusets bibliotek, jag flyr undan folkhopen med människor där nere med personer som röker och äcklar sig med sådant som bara våran art gör.

Tacka vet jag att slänga sig in i böckernas värld för ett tag.

fredag 29 maj 2009

I natt drömde jag om Peru..

Råd från hjärtat av Dalai Lama

"Till dem som är olyckliga

Det finns två sorters tillfredsställelse. Den första är den som baseras på sinnlig njutning, den andra är den som har sin grund i vårt sätt att tänka.
I de industrialiserade länderna är det gott om olyckliga människor. De har det materiellt bra. De har tillgång till alla det moderna livets bekvämligheter, men är likväl missnöjda med sin lott. De är olyckliga av avund eller av alla möjliga andra anledningar. En del av dem är ständigt rädda för en ny syndaflod, andra tror att världen snart kommer att ändas av en asteriod eller på annat sätt. De här människorna frambringar sitt eget lidande genom sin oförmåga att tänka på sunda sätt. Om de kunde ändra sina tankesätt, skulle deras plåga upphöra.

Men det finns också människor som lider av verkliga själ. De är personer som är sjuka, utfattiga, råkat ut för naturkatastrofer eller fallit offer för grova orättvisor. Men när det gäller dem kan många göra något åt sin situation. På det materiella planer kan de vårda sina kroppar, dra dem som misshandlat dem inför rätta, begära skadestånd och dubbelarbeta för at få pengar nog till mat och kläder till sig själva och sina familjer. På det mentala planet kan de anamma en positiv attityd.
Det är oftast våra mentala attityder som avgör hur mycket vi lider. Om man exempelvis blir sjuk är den enda nyttiga reaktionen att använda allt man vet och göra allt man kan för att tillfriskna: man kan konsultera en läkare, genomgå en behandling, träna och arbeta med att återuppbygga skadade kroppsdelar. Men i allmänhet komplicerar vi saker och ting genom att plåga oss med tankar om varför just vi drabbats. Därmed lägger vi ett mentalt lidande till det kroppsliga lidande vi måste stå ut med. Om den sjukdom vi drabbats av är allvarlig uppfattar vi den oftast utifrån dess mest negativa aspekt. Det finns människor som lider mer än vi. Det är en stor dumhet att klaga som om vårt eget lidande vore värst i världen.
lyckligtvis kan vi anamma den motsatta attityden. Om vi har förlamade armar kan vi tänka, att mina ben är det minsann inget fel på. De kan jag använda. Sådana enkla saker kan vara tillräckliga för att få oss att känna oss bättre.

Kort sagt gäller att oavsett vilken situation man än befinner sig i, så är det alltid möjligt att uppfatta den från en positiv synvinkel. Det gäller i synnerhet i vår tid eftersom all teknik ger oss möjligheter som inte fanns tidigare.
Det är viktigt att ni analyserar ert lidande och försöker att finna dess upphov. Därmed har ni en möjlighet att få det att försvinna. De flesta människor tror att de själva inte har något att göra med hur de mår. Vi klagar på vårat livs omständigheter, men allt vi gör då är att lägga till ett mentalt lidande till våran ursprungliga smärta."

Lilla snigel, skynda dig..

Utanför stallet passerar det dagligen snäckor, sniglar med bärbara hus, vilket har fått mig att börja fundera. Hur känns egentligen en sekund för en sådan varelse som tar sig fram så otroligt långsamt? Det måste vara enormt frustrerande att se målet men veta att det kommer ta en halv dag att ta sig dig, eller förlikar de sig med tanken och bara glider runt med ro?
Kanske är en sekund för dem är som en timme för oss människor? Men de, liksom andra djur, har inte behövt göra sig själva en kalender för att hålla reda livet. De gör allting som de bör och ska med hjälp av hur kroppen reagerar och vad naturen berättar för dem genom ljuset och årstiderna.

Men även som människa är tid någonting väldigt personligt, vi uppfattar detta fenomen olika beroende på vem vi är och vad vi är med om. Vad jag känner om hur fort det senaste året har gått är inte ett dugg av samma mått som en person som kan ha gått igenom något svårt och upplevt att tiden nästan stått still. Eller den som tycker att de senaste fem åren har försvunnit som i ett trollslag. Jag finner detta fascinerande.
Vi säger ju att tiden går fortare när vi har roligt, borde vi då inte tråka ihjäl oss för att få livet att kännas så långt som möjligt? Vi som i dessa tider är så rädda för att sitta still och göra absolut ingenting. Måhända borde vi våga vara lite mer som sniglarna, ta tiden med ett rofyllt lugn och glida fram genom livet.

torsdag 28 maj 2009

Veronica bestämmer sig för att dö

En bok som jag läste för ganska länge sedan, men kommit och tänka på igen är en av Paulo Coelho´s fantastiska böcker, som handlar om en ung kvinna som inte vill leva länge och bestämmer sig för att begå självmord. Jag förändrade min syn på livet efter denna och tar upp den och läser lite i den ibland bara för att påminna mig själv om att leva.
Den som inte har läst Alkemisten ännu borde även leta fram den på närmsta bibliotek.

onsdag 27 maj 2009

Världen i mina händer..

Ibland kan jag knappt somna för att jag ligger och tänker på allt omkring i alla olika länder på våran blåa planet och hur jag så sjukligt mycket vill sätta mig på ett plan igen och resa till världens alla hörn och kanter. Jag kan lika gärna träffa kringresande nomader i mongoliet som att tala med en konstnär i Paris. Jag vill och ska se allt.

Det knepiga är ju att jag inte bara vill uppleva det nya, utan även tillbaka till det jag redan upplevt. Hur ska det då bli när jag sett dubbelt så mycket och mer därtill?

Bojkotta Aftonbladet

Ibland hamnar jag på Aftonbladets hemsida, men varje gång lämnar jag den med en besvärande äckelkänsla i kroppen. Dagligen pumpas artiklar ut som skriker åt oss - mig, dig och alla andra i samhället - hur vi ska spara in på kalorierna, hur vi tappar fem kilo med GI, hur du ska träna för att få beach-kroppen, hur du ska få slanka lår med mera, med mera..
Min tanke med detta är inte att vi ska sluta träna och vräka i oss rulltårtor och jello. Tidningen har inte fel i att vi ska träna för att må bra och att det absolut finns mat som får våra kroppar på topp. MEN (som Tony Irving skulle ha sagt), det är inte så att alla behöver den här informationen. Varför tar Aftonbladet för givet att deras läsare är överviktiga och ens vill förändra sina kroppar. Jag personligen mår bäst både i psyke och kropp när jag känner att jag har lagom mycket muskler och inte allt för mycket hull som gör att jag kan röra mig utan problem i mitt arbete. Men det står för mig och det finns andra människor som också trivs med hur de ser ut. Jag har inte alltid gjort det, det vet många som känner mig och kanske är det på grund av hur jag har mått som detta berör mig mycket.
Jag tänker på de människor, ofta yngre, som inte alls har så stor insikt om sig själva. De förses dagligen med information som den på Aftonbladet, om hur de ska tappa kilon för att blir lyckliga och älskvärda (i deras föreställningar).
Både i min vardag och det arbetet jag hade som fritidsledare träffar jag flickor, även en del pojkar, som ofta kastar ur sig hur tjocka och pluffsiga de tycker att de är. Både de som verkligen tänker så om sig själva och de som "bara" vill höra från mig och sina kamrater att de faktiskt ÄR slanka och smala. Ungdomarna är på väg mot vuxenvärlden och tar ständigt in intryck för att utvecklas. Allt från hur du och jag beter oss, hur de behandlas av sin familj, till vad media pumpar ut. Jag förstår att alla påverkas olika mycket och jag beundrar dem som redan från unga år står vid sin tro och inte låter det runtomkring påverka en allt för negativt.

Jag tror att vi skulle bespara många mycket lidande om tankesättet kring detta kunde förändras. De läser artiklarna och löpsedlarna och förstår hur viktigt det är med smal midja och sexiga kroppar. Låt dem istället få fokusera på att bli goda medmänniskor och hur man blir tillfreds med livet genom att uppfylla sina drömmar.
Nu är det ju inte endast Aftonbladet som har dessa smalhets-artiklar, men jag har tappat all tro på dem som en seriös tidning. Hur ofta ser vi en löpsedel "Så gör du en medmänniska lycklig" versus "Så går du ner tre kilo till midsommar"?

Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur sin kropp

tisdag 26 maj 2009

Barack Obama

Han verkar vara en oerhört klarsynt och insiktsfull man och han kläcker ur sig en hel del klokheter. Det är förvånansvärt hur hela min syn på Amerika ändrades "bara" för att det har skett ett maktbyte vid presidentposten. Jag är imponerad av hur han inspirerar människor och blåser liv i mångas drömmar igen. Han är redan historisk och jag är övertygad om att allt det goda bara kommer att fortplanta sig som en kedjereaktion och expandera över hela världen.

"Vår politik är som bäst när den handlar om att vi känner igen oss själva i andra. och vår politik är som sämst när vi betraktar invandrare, kvinnor, svarta, homosexuella eller mexikaner som något annat, något skilt från oss själva."

"Det var fritt fram för mig eftersom jag inte utsattes för en massa negativ riktad publicitet. Och det var ingen som trodde att jag skulle vinna. Så jag fick vanan att säga ungefär vad jag tyckte. Och det fungerade. Så jag tänkte att jag lika gärna kunde fortsätta med det"

"Jag har en tro som tillåter lite tvivel"

"Det kommer alltid att finnas konflikter i en demokrati. Det här är ett stort land. Demokrati är rörigt. Och mycket av det är hälsosamt."

"Jag kommer alltid att vara uppriktig mot er om de utmaningar som vi står inför. Jag kommer att lyssna på er, i synnerhet när vi inte är överens"

Dålig koll på EU-valet?

Vill tipsa om den här sidan som är bra om man känner att man inte har den bästa kollen på vilka man ska rösta på eller om man nu inte har tänkt att rösta alls överhuvudtaget.
Jag tycker att du ska engagera dig - eftersom det är ditt, dina vänner och andra kära i din värld som påverkas till slut.

http://www.europarl.europa.eu/elections2009/whyvote/default.htm?language=SV&reasonId=1

"Om man äter sniglar behöver man inte vara snabb"

Medan jag röjde undan i lägenheten - diskade och dammade bort grådammet från bokhyllan (det är bara att inse att man måste göra sådant även om man nu kan ligga med tårna i gräset och kanske bada näck från en bro), så stod tv:n på och jag halvt och halvt lyssnade till ett av alla naturprogram som finns när jag sopade upp russinen som hamnat i hörnen. Men en mening fick mig att börja fundera, "denna lilla ödla är inte snabb, men det behöver man inte vara om man äter sniglar." Jag insåg när jag upprepat meningen högt för mig själv, att det verkligen är sant. Det borde vi förvridna människor ta till oss, vi som så ofta försöka vara någonting vi inte är och fånga saker vi inte behöver. I dessa prestationstider då vi ska vara störst, vackrast och bäst på allt. Man ska hänga på de fränaste ställena och klä sig som de bland fashionista-eliten tycker att vi ska göra. Känna pressen från familj och bekanta att göra något av sitt liv och kanske motvilligt börja plugga ekonomi eller media bara "för att" när vi hellre skulle sätta oss med en duk och några penslar.

Varför försöka att springa efter trollsländor när vi kan promenera ikapp sniglarna som vi är ämnade för att äta?

måndag 25 maj 2009

Inte utan







Create your own luck

¤
Framgång beror bara på tur,
fråga de som misslyckats.
¤

söndag 24 maj 2009

Obama lättar på Kubas blockad

Det var på tiden. Obama väljer nu att börja öppna upp handelsembargot mot Kuba, vilket även gör att exilkubaner får lättare att besöka sitt hemland. Presidenten vill öka kontakten mellan USA och ön i karibien, så att bröderna Castro får mindre inflytande över det kubanska folket.

Min respekt för denne man bara växer desto längre han sitter på sin post, om det är någon som kan styra allt åt rätt håll är det han. I femtio år har kubanerna varit halvt om halvt isolerade från omvärlden, vilket märktes väl när jag var där i början av året. Jag tycker att det är svårt att definera om Kuba är ett fattigt land eller inte, de har alla bostad och ingen svälter. Sjukvården är av högsta klass och de unga får utbildning, men många av kubanerna jag pratade med såg framtiden som rätt hopplös. De äldre kan jämföra med hur de hade det innan revolutionen 1962, då Batistas regering störtades. Men de yngre i min ålder jämför sig med de turister som nu kan besöka landet och känner sig brutalt fångade på sin ö när vi berättar om hur vi reser runt i olika länder. Många av dem trodde att vi var oerhört rika med våra mobiltelefoner och kameror, det finns inte en chans för en medelkuban att köpa elektronik och prylar liknande våra.

All arbetskraft på Kuba är anställd utav staten och lönen motsvarar omkring tio dollar. Vem kan leva på en sådan lön? Flera har mer än ett arbete och många försöker livnära sig på turisterna eftersom dricks från en enda person kan ge mer än vad de tjänar på en månad. Detta gör också att brottsligheten ökar, fast trots det kände jag mig väldigt trygg när jag reste runt i landet som ensam tjej. En del av befolkningen vågar knappt prata med oss utlänningar för att de är rädda för att bli tagna av polisen. De svenska tjejerna jag hittade i Havanna berättade att när de umgicks med sina kubanska vänner blev de stoppade av polisen åtta gånger! De misstänkte att killarna var så kallade "jinateros" som lever på att lura turister. När man väl satt sig in lite hur människorna funkar lärde man sig vilka man skulle undvika..
Trots att människorna på Kuba har haft det och har det svårt så är det ett underbart land med många vänliga människor med musik och salsarytmer i varje hörn..
De förtjänar att få leva fria tillsammans med oss i den övriga världen.

tisdag 19 maj 2009

Ur Livets längtan efter sig självt

En vän till oss vandrade längs en öde havsstrand i Mexico medan solen var på väg att gå ner. Där han gick började han skymta en man på avstånd. Allteftersom han kom närmare märkte han att mannen, som tillhörde lokalbefolkningen, ideligen lutade sig ned, tog upp något och kastade ut det i vattnet. Gång på gång slungade han ut föremål i oceanen.
När vår vän kom ännu närmare, märkte han att mannen plockade upp sjöstjärnor som hade spolats upp på stranden och lät dem singla ut i vattnet, en i taget.
Vår vän blev förbryllad. Han gick fram till mannen och sade "God kväll, min vän. Jag undrar vad du håller på med"
"Jag kastar de här sjöstjärnorna ut i havet igen. Just nu är det lågvatten, förstår du, och de har allihop spolats upp på stranden. Om jag inte hyvar dem tillbaka ut i vattnet, dör de här uppe i sanden av brist på syre".
"Jag förstår", svarade vår vän, "men det ligger säkert tusentals sjöstjärnor längs vattenbrynet. Du kan omöjligt hinna med allihop. De är helt enkelt för många. Och inser du inte att samma sak troligen händer på hundratals stränder, överallt utmed kusten? Begriper du inte att det omöjligt kan göra någon skillnad vad du gör?"
Mannen från trakten log, böjde sig ned och tog upp ännu en sjöstjärna, och medan han kastade den tillbaka ut i havet svarade han: "Det gjorde skillnad för den där".

tisdag 12 maj 2009

Som balsam för själen

Fritt fall

Här står jag bland böckerna på biblioteket nu igen och stinker, förlåt.. doftar häst. Men vad ska man göra när man inte har internet i lägenheten. Har inte möjlighet att fixa det just nu, vet inte ens om jag vill det. Ödslar för mycket tid vid den förståndsnedsättande plastlådan annars.

Är frisk från förkylningen nu och ska sätta igång med löpandet igen, har smygtränat lite men det var tydligen inte alls bra för luftvägarna. Men att springa är som terapi. När man kommer in i lunket och börjar tänka för mycket ökar man bara tempot så att man inte har kraft att känna efter när tankarna gör det rörigt för en.
Hela mars och delar av april var jag som hög på livet med drömmar som for runt i kroppen och blev sanna och när jag vaknade upp ur den där euforin föll jag ner till jorden igen. Hårt.
Det är lätt att vara obotlig optimist när man är i denna salighet, men den prövas hårdast under de stunderna livet inte är som lättast. Men för att använda den gamla klyschan, att det som inte dödar det härdar. Så mitt i allt så försöker jag att känna tacksamhet istället, kroppen mår så mycket bättre av det.

Nu ska jag befria dessa stackars satar här från mina hästmolekyler som svävar omkring mig. Hem till min kära lägenhet och hoppa in i duschen, dö en smula i sängen och sen in till stan för att dricka Chai latte med Marre. Mer Chai latte åt folket säger jag!

måndag 11 maj 2009

Man blir inte klokare bara för att åren går. Men man har chansen.

Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer,
den kan inte få mer innehåll än du redan har givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen idag, den har du.
Använd dig av den.
Idag kan du glädja någon.
Idag kan du hjälpa en annan.
Kanske dig själv.
Dagen idag är en märklig dag.
Den är din.

Pica pica


onsdag 6 maj 2009

Att förlåta alla är lika stor synd som att inte förlåta någon

Seg i klumpen mellan axlarna och en hel del muskler runt om i kroppen. Försöker intensivt att intala mig att jag är frisk, go och glad. Frisk, glad, positiv och go och glad. Självklart. På fredag bär det av till ryttis på tävlingar, ska bli kul att komma ut och visa hur fin lilla tokan är nu.

Tack och lov för att det finns byggarbetare, det blir inte lika tomt i stallet när de härjar omkring där. Har ju kära morgonpasset att lyssna på men det är inte riktigt samma sak. I stallet vid stav finns det ju i alla fall mer folk, polacker och praktikanter och det är trevligt.
Blivit irriterad på det mesta idag utan min tillåtelse, kunde bara inte hjälpa det. Ville ta en torvbal att banka på och slå sönder. Men det skulle ta för mycket tid så det fick bli kniven istället. Rest in peace.

tisdag 5 maj 2009

En ö i mitt hjärta

Jag tänker ofta på Kuba.
Inte alls för sällan spatserar jag fram på Havannas bakgator.
Någon gång varje dag möter jag de som fanns med mig just där, just då. Kvinnan mitt emot som enträget hängde ut nytvättade, vita kläder och lät dem svaja i vinden. Den gamle farbrorn som satt på trappen nedanför, log finurligt och vinkade upp till mig varje morgon. Janier som så tålmodigt väntade varje gång jag behövde slå upp nya ord i den spanska ordboken och lärde mig dansa på balkongen. Mannen som jag tyvärr glömt namnet på, som lät mig åka med i hästkärran och visade mig bergen. Mijail, som arbetade i bokaffären och hjälpte mig med allt från att ladda telefonen till att lära mig Kubas "do´s and dont´s". Jag sitter på det fallfärdiga tåget och gör en man överlycklig för att han får öva på sin dammiga engelska medan han åker de två och en halv timmarna från jobbet.
Jag blundar och känner hur vinden följer med vågorna in och slår mot Malecón. Satte på tv´n en söndagsmorgon nyligen och hamnade i ett program från Havanna och såg mina gator och torg igen, vilket var en sorgligt nostalgisk, men härlig känsla.

Detta gör livet så mycket härligare







måndag 4 maj 2009

Lev. Eller något.

Börja med efterrätten. Följ ditt hjärta. Lev efter dina drömmar. Ha olika färg på strumporna. Älska ditt inre barn. Ge dig själv presenter. Gunga i månskenet. Tag en texi ett kvarter. Lita på livet. Säg att du kommer från en annan planet. Njut långsamt. Klä upp dig till frukost. Överraska dig själv. Be människor på gatan om hjälp med fickparkeringen. Prata med blommorna och förvänta dig ett svar. Gå till jobbet i pyamas. Krama träd. Skicka ett kärleksbrev. Sätt ut gröt till utomjordingarna. Välj ljuset. Sök din galenskap. Sitt vid en eld och berätta sagor. Småprata med främlingar. Ligg naken på ett fårskinn. Förlåt dig själv och andra. Släpp taget. Kasta bort stenarna du bär på i din ryggsäck. Sjung högt för dig själv. Uppskatta det du har. Klä ut dig. Ta en ledig dag. Håll inte igen. Släpp in. Kasta måste-listan. Det finns ingen skuld. Undvik rea. Sprid ditt ljus. Bränn inte ut dig. Ha tröjan bak och fram. Avstå inte. Du är bra som du är. Campa i trädgården. Njut av din kraft. Drick solsken. Uppskatta din kraft. Våga något nytt. Gå barfota. Tänk att du har semester varje dag och tänk att du arbetar frivilligt. Stå vid havet när det stormar. Förvänta dig det bästa. Bryt rutiner. Fråga inte om lov. Gör det omöjliga. Det finns hopp om framtiden. Universum ger dig det du vill ha. Prutta när du behöver det.