tisdag 19 maj 2009

Ur Livets längtan efter sig självt

En vän till oss vandrade längs en öde havsstrand i Mexico medan solen var på väg att gå ner. Där han gick började han skymta en man på avstånd. Allteftersom han kom närmare märkte han att mannen, som tillhörde lokalbefolkningen, ideligen lutade sig ned, tog upp något och kastade ut det i vattnet. Gång på gång slungade han ut föremål i oceanen.
När vår vän kom ännu närmare, märkte han att mannen plockade upp sjöstjärnor som hade spolats upp på stranden och lät dem singla ut i vattnet, en i taget.
Vår vän blev förbryllad. Han gick fram till mannen och sade "God kväll, min vän. Jag undrar vad du håller på med"
"Jag kastar de här sjöstjärnorna ut i havet igen. Just nu är det lågvatten, förstår du, och de har allihop spolats upp på stranden. Om jag inte hyvar dem tillbaka ut i vattnet, dör de här uppe i sanden av brist på syre".
"Jag förstår", svarade vår vän, "men det ligger säkert tusentals sjöstjärnor längs vattenbrynet. Du kan omöjligt hinna med allihop. De är helt enkelt för många. Och inser du inte att samma sak troligen händer på hundratals stränder, överallt utmed kusten? Begriper du inte att det omöjligt kan göra någon skillnad vad du gör?"
Mannen från trakten log, böjde sig ned och tog upp ännu en sjöstjärna, och medan han kastade den tillbaka ut i havet svarade han: "Det gjorde skillnad för den där".