Här står jag bland böckerna på biblioteket nu igen och stinker, förlåt.. doftar häst. Men vad ska man göra när man inte har internet i lägenheten. Har inte möjlighet att fixa det just nu, vet inte ens om jag vill det. Ödslar för mycket tid vid den förståndsnedsättande plastlådan annars.
Är frisk från förkylningen nu och ska sätta igång med löpandet igen, har smygtränat lite men det var tydligen inte alls bra för luftvägarna. Men att springa är som terapi. När man kommer in i lunket och börjar tänka för mycket ökar man bara tempot så att man inte har kraft att känna efter när tankarna gör det rörigt för en.
Hela mars och delar av april var jag som hög på livet med drömmar som for runt i kroppen och blev sanna och när jag vaknade upp ur den där euforin föll jag ner till jorden igen. Hårt.
Det är lätt att vara obotlig optimist när man är i denna salighet, men den prövas hårdast under de stunderna livet inte är som lättast. Men för att använda den gamla klyschan, att det som inte dödar det härdar. Så mitt i allt så försöker jag att känna tacksamhet istället, kroppen mår så mycket bättre av det.
Nu ska jag befria dessa stackars satar här från mina hästmolekyler som svävar omkring mig. Hem till min kära lägenhet och hoppa in i duschen, dö en smula i sängen och sen in till stan för att dricka Chai latte med Marre. Mer Chai latte åt folket säger jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar