Dejalo

Man är inte stark för att man kan hålla kvar, man är stark för att man kan släppa taget.



...försöker jag intala mig..

Que es eso?

Inte hann jag med att rida alla hästarna idag inte. Med Katie borta den här veckan har jag dubbelt upp. Det är underhållande att rida hennes små finurliga kusar med. Queseso´s "jag-svär-jag-kan-ta-den-här-långsidan-fem-sekunder-snabbare-än-förra"-manöver är inte så kul när man sitter där uppe på jättehästen som egentligen bara är en bebis, men är ganska roliga såhär i efterhand. Och jag skrattar åt Ministro´s "Åh-är-det-där-du-har-i-handen-verkligen-till-mig"-blick medan han lägger huvudet lite på sne. De har verkligen alla sina egenskaper och härligheter.
Min Ingrato går som en klocka just nu och jag kan till och med nästan sitta ner ordentligt i hans märkliga trav. Solen har legat på ordenligt de senaste dagarna och det är svettigt. Men jag trivs.

Dilemma

Heter det skriva upp eller skriva ner? Säger man brinna ner eller brinna upp?

Oh, Airplane. Dear Airplane.

Lämnade ett regnigt Barcelona förra veckan och nu är det istället ett regnigt Stockholm jag smiter ifrån. Far strax ut till Arlanda för att ta mig över hela Europa igen. Saknar min Zorro och alla hästarna. Veckan har känts lång, men ändå för kort. Ska se Brita en snabbis innan jag far för att återlämna en laddare, då jag lyckades glömma min egen där nere.

Dolor

He said...

The reward of our work is not what we get, but what we become

(Aleph)

Tack

Jag är nästan gråtfärdig av tacksamhet för mina allra underbaraste, kloka och roliga vänner. Efter två år i ett land på andra sidan Europa är de fortfarande samma fantastiska människor. Som att jag aldrig var borta. Jag må ha förlorat månget folk också, men de goaste ligger fortfarande kvar i godis-skålen. Och jag älskar dem.

Turist i min egen stad

Jag har vandrat och vandrat hit och vandrat dit de senaste dagarna. För att upptäcka att Stockholm är sig mer eller mindre fortfarande sig likt, visst hade de byggt om Stadsbiblioteket men så farligt värre var det ju inte. Gick över hötorget igår och råkade köpa några begagnade böcker på söndags-loppisarna de anordnar. Michelle! Inga fler böcker nu, basta.
Satt på Mosebacke med Brita och Charlotte igår och snackade en massa skit. Grönan låg nära över vattnet men ändå så långt borta. Ska nog ta mig en tur dit i alla fall och kika på den nya bergochdalbanan. Noooostalgi.

Att ge upp är inte att förlora. Att förlora är inte att ge upp.

Jag blir förundrad över hur känslor dämpas med tiden. Personer eller platser som skulle få mig att skutta fram av lycka eller snörpa mitt hjärta av hårda minnen, påverkar mig inte mera på samma sätt. Påverkar mig knappt alls. Är det detta som kallas för att bli vuxen? Alla som sagt och kommit med det kloka rådet att ta vara på ungdomen, de hade kanske rätt. Den energi jag hade på livet. Mitt hopp. Mina drömmar. Jag känner inte alls likadant, inte samma sug, inte samma hunger. Jag känner mig faktiskt lite likgiltig inför allt just nu. Sluta kämpa så förbannat mycket. Man behöver inte vara så oerhört kolossalt speciell och säregen. Man behöver bara må bra.

Med svensk mark under fötterna igen..

Efter en bumpig nedfärd landade jag på Arlanda bredvid mitt rysk-svensktalande sällskap i form av en äldre dam som blev väldigt blek när vi åkte som bergochdalbana ner genom luften. Märkligt värre att höra svenska här och där och överallt. Med trötta ögon for jag hem till syster och lilla Natalia fick se sin flydda moster för allra första gången. En hästtjej ska det nog allt bli!

Efter Indiskt med hela familjen Knasboll tog jag mig in till stan. Mitt kära Stockholm. Av vid T-centralen, upp på drottninggatan efter att ha sprutat på mig av någon av mina favoritparfymer inne på Åhlen´s (just bara av gammal vana), in genom Gamla Stan med alla sina turister och föråldrade hus. Ut på kajen vid Slussen, snegla över på Gröna Lund och funderade faktiskt en nanosekund på att ta mig dit, men gud - så desperat kan man väl inte bli? Så jag styrde kosan upp över Götgatan med alla sina flashiga barer och söderfolk med uppkavlade jeans och färgglada solglasögon som de möjligtvis har snott från lillebrorsan. Förbi Medis och Ringen, tog tunnelbanan till centralen igen, ut på Kungsgatan och förbi Stureplan. My god.. orka leva sådär. Blondera håret, kleta på ett kilo smink, kräm för celluliterna, hårspray, mer läppglans, högklackade benbrytare. För vad? För vad? Ge mig ett vettigt svar. Någon? Förbi Nybrokajen och till Kungsan. Jag tror jag tog nästan hela Stockholm på en eftermiddag. Inte illa pinkat.