Jag blir förtjust över att se hur uppspelta och lyckliga hästarna blir när de får komma ut i de större hagarna. Få gå tillsammans och vara hästar. Hur vi än vrider och vänder på det så är det inte naturligt för fem öre för dem att stå inne i sina små boxar, som vi så generöst tilldelat dem..
Hamnade inne i stan med Marre och satt på konserthusets trappa, där vi beskådade människor i alla former, storlekar och möjliga (och omöjliga) exteriörer med alla tänkbara varianter av utstyrslar. Allvarliga herrar med blanka skor och en viktiga portföljer i handen, bittra tanter med pudelfrisyrer som hänsynslöst mejar ner alla som kommer ivägen med sina kräkfärgade rullatorer. Kanske en och annan latte-mamma med sina fräsiga barnvagnar, långbenta flickor som med milimeterhårsmån visar skinkorna under sina små tygstycken till kjolar och så har vi de förvirrade turisterna med sina kartor och kameror, som vi alltid försöker lista ut varifrån de kommer. Fast när vi ser två killar med backpacker-ryggsäckar och vandrarkängor suger det till i våra magar av längtan ut i världen.
Studentflaken rullade förbi ett efter ett. Stackars satar som står och huttrar under all blaska av öl och något billigt bubbel. Se till att göra något vettigt av era liv, vill jag skrika till dem. Kanske kan dessa människor använda sitt förstånd och göra tillvaron bättre för sig själva och andra som behöver det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar