Mi amigo P3

Vilken timing jag har. När jag har arbetat några dagar inne i butiken kommer syndafloden och vill skölja bort allt det onda och nu när jag är tillbaka hos hästarna tittar våran vän solen fram igen. Tack.
Vad jag än gör så lyssnar jag alltid på P3, har dem i lurarna på bussen och radion står alltid på i stallet. Ibland även ut med på ridturen om det är en relativt lugn häst som jag sitter på (är det någon av unghästarna så är det bäst att ha någorlunda koll på omgivningen). De spelar min typ av musik och programledarna är toppen. Vissa stunder lite väl flamsiga och tramsiga, men ibland skrattar jag högt för mig själv så att folk undrar vad jag egentligen går på för tabletter. Men de har ofta intressanta gäster och imorse var Lotta Grey där och pratade om sin cancer, jag tycker det är starkt gjort. Jag ringde in och pratade med henne och nu när jag lyssnade på programet i efterhand så hör jag hur mycket hovklappret stör i bakgrunden. Sorry P3! Vad märkligt egentligen att höra sig själv sådär, men det är nyttigt.
Jag var nyss inne på Lottas blogg och läser om hur ens liv kan vändas upp och ner vilken dag som helst. Tänk vilken lycka en vanlig dag egentligen är. Ta vara på livet.