Mår som en sjösjuk gurka i en fördriven jolle. Jag som praktiskt taget aldrig är sjuk i vanliga fall och visste fram till för inte så länge sen knappt vad huvudvärk var. Men nu vaknade jag med känslan av att det sitter en liten tomtenisse innanför pannbenet och bankar frenetiskt med den stora träsläggan.
Behövde egentligen longera alla unghästarna, men kände att det inte var en sån bra idé när Zakateka studsade runt och jag bara hängde med som en gummitarzan. Fick bli att bara försöka göra i ordning Joseps hästar istället. När han såg hur jag mådde sa han att jag skulle gå in och lägga mig på mitt rum, men det gör jag bara inte. Inte när chefen kan komma när som helst och inte tro på hur man mår. Tog allt i långsam takt och borstade lite extra på svansarna istället, det är som terapi faktiskt. Jag älskar att bortsta svansar av någon anledning. Men så började Mari vilja ha hjälp också och det gjorde ju inte att jag mådde bättre direkt. Så till slut snurrade det bara till och jag var tvungen att luta huvudet mot en pelare. Josep praktiskt taget skickade in mig till rummet och jag lommade iväg, tittade på klockan och tänkte att treettiofem minuter innan lunch kan man nog få skolka i alla fall. Jag hatar att känna mig lat. Det är bara Salva som får kalla mig lat.
Men det är ändå skönt att det finns någon som faktiskt bryr sig. Jag kan bli alldeles gråtfärdig för att alla (läs - de flesta) här är så gulliga. Igår kom Claudia, en kvinna som äger några hästar, med påskgodis till mig. Chokladkaniner och mazariner, precis vad jag behövde. Och Manel, ägeren till baren som låtsastjaffsar med mig varje gång Barca spelar om hurvida värdelös spelare Zlatan är eller inte. Jag håller hårt på Ibra. Idag kom han med ett nyinköpt Barcelona FC-svettband med Ibrahimovics namn och nummer på till mig. Hur rart är inte det på en skala?
Behövde egentligen longera alla unghästarna, men kände att det inte var en sån bra idé när Zakateka studsade runt och jag bara hängde med som en gummitarzan. Fick bli att bara försöka göra i ordning Joseps hästar istället. När han såg hur jag mådde sa han att jag skulle gå in och lägga mig på mitt rum, men det gör jag bara inte. Inte när chefen kan komma när som helst och inte tro på hur man mår. Tog allt i långsam takt och borstade lite extra på svansarna istället, det är som terapi faktiskt. Jag älskar att bortsta svansar av någon anledning. Men så började Mari vilja ha hjälp också och det gjorde ju inte att jag mådde bättre direkt. Så till slut snurrade det bara till och jag var tvungen att luta huvudet mot en pelare. Josep praktiskt taget skickade in mig till rummet och jag lommade iväg, tittade på klockan och tänkte att treettiofem minuter innan lunch kan man nog få skolka i alla fall. Jag hatar att känna mig lat. Det är bara Salva som får kalla mig lat.
Men det är ändå skönt att det finns någon som faktiskt bryr sig. Jag kan bli alldeles gråtfärdig för att alla (läs - de flesta) här är så gulliga. Igår kom Claudia, en kvinna som äger några hästar, med påskgodis till mig. Chokladkaniner och mazariner, precis vad jag behövde. Och Manel, ägeren till baren som låtsastjaffsar med mig varje gång Barca spelar om hurvida värdelös spelare Zlatan är eller inte. Jag håller hårt på Ibra. Idag kom han med ett nyinköpt Barcelona FC-svettband med Ibrahimovics namn och nummer på till mig. Hur rart är inte det på en skala?
Det är soligt men lite blåsigt idag..
.. så jag kan ha mina favoritstövlar, som numera annars läcker som ett såll
Gracias Manel!
Ska man se det från den ljusa sidan, så mår jag hur som helst bra mycket bättre än denna stackaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar