Det finns ingen verklighet. Det finns bara verkligheter.

Världen är en märklig plats. Människor är märkliga ting. Verkligheten och sanningen, som egentligen inte existerar förutom i våra komplicerade hjärnor är ingenting annat än känslor och tankar. Det som är realiteten i mitt huvud är inte en sanning förutom i mitt inre. Alla har en bubbla omkring sig där allt ont och gott som händer är egna reflektioner av det inträffade. Det finns ingen verklig verklighet. Hur vet jag att allt omkring mig i min värld verkligen existerar på riktigt? Vad är på riktigt?
Så det finns lika många verkligheter och sanningar som det finns levande väsen på jorden. Alla bär en egen värld i sina kroppar, varenda en har allting inom sig. Sitt eget universum. Det som är en katastrof för dig kan vara någon annans lycka. För en människa kan solen vara räddningen, medan för en annan själ betyder det smärta och lidande. I dennes bubbla. Men var tar egentligen alla dessa världar vägen när vi dör rent kroppsligt? Jag väljer att tro på att all energi som vi människor, växter och djur består av fördelas ut i alltet och lever vidare som energi i andra former och dimensioner. Därav att jag säger att vi har evigt liv - varenda en av oss. Det är helt och hållet sant, eftersom JAG väljer att se det så. I min värld är det sanning. Det finns ingenting som är falskt eller fel. Vad är verklighet för dig?


I mitt inre existerar en plats som betecknas som Cuba och det är ett fantastiskt paradis. Men finns den även inom andra eller bara i mitt hjärta?