Morgonen var alldeles vindstilla och så där intetsägande gråglåmig. Som att vädret inte orkade pressa fram varken solsken eller minsta regndroppe. Jag kände mig likadan, bara ta mig igenom förmiddagen utan allt för stora bedrifter eftersom det blev en alldeles för sen natt igår igen. Pysslade med skolhästarna, klippte svansar och ryckte manar tills det började att smådroppa på taket. Det var visst någon vaken däruppe i alla fall. Skyndade mig att longera ett par unghästar innan det skulle börja regna mer seriöst. Coronel har blivit hur söt som helst och följer mig som en hund istället för att studsa runt och skrämma upp sig själv. Det är det som är så hänförande med unghästar, utvecklingen går snabbt och när de väl börjar att lita på en är en underbar känsla.
Nu är det bara en timma kvar på min sega förmiddag och sen får jag en efterlängtad helg, som sträcker sig ända tills på tisdag. Jag tycker om att vara ledig när normala människor arbetar, eftersom jag är en sådan där som ska göra tvärtemot vad alla andra gör hela tiden. Trots att jag fyller hela tjugofyra år i augusti så får tanken på en gulmålad villa med barn, bjäffsiga hundar och en parkerad volvo på det perfekta gruset mig fortfarande att rysa. Kan inte förstå hur någon kan vilja ha det så. För mig känns det som att alla har det så bara för att man SKA ha det så. Man SKA vilja ha en stor platt-tv och ett nyrenoverat kök med flashiga knoppar på skåpsluckorna. Orka bry sig om sånt. Bara jag får ha mina flygplatser och möten med vänner man inte känner än så är jag nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar