Bakom ett hörn står döden på lur,
duger ej mycket till.
Han tar mig när han vill,
somliga går med trasiga skor..
Har fatt sa mycket nya intryck inpressat i huvudet de senaste dagarna att jag knappt vet in eller ut. Har forsokt att skriva nagra rader har, men har inte vetat hur jag ska kunna sammanfatta allt i ett par ord (kanske kan det ocksa berott pa att huvudet kanns helt mossigt pa grund utav hojden, jag har gatt runt och kannt mig halvfull konstant). Kontrasten fran att forst ha bott i ett overflodigt, ytligt Miami - till att komma hit till ett av sydamerikas fattigaste lander ar obeskrivbar.
Jag kanner mig acklig och smutsig over att leva som jag gor, nar manniskor tvingas sanka sig sa lagt for att overhuvudtaget slapa sig fram genom nagot som ska kallas liv.
Bedjande blickar som foljer en langs gatan. Blundar.
Jag skams. Over dig och mig.
1 kommentar:
Kära Micha,
efter resor i Afrika och Indien
(i Latinamerika bara Rio), känner
jag igen mig så illa väl i chocken under mötet med den helvetes fattigdom, som tyvärr finns utanför
vår materiellt välförsedda del av världen.
Och samtidigt finns där en rikedom
på andra sätt.
Man växer och får perspektiv av att
uppleva det här. Storartat att du kunde göra denna resa! Tror absolut att du får med dig något viktigt tillbaka.
Allt gott och många kramar!
Perre
Skicka en kommentar