Gillar inte hela djurparkskonceptet, men här hade de en hel Animal rescue-del där de tog hem djur (till exempel manatees och delfiner som skadats utav motorbåtar), rehabiliterade dem och släppte sedan ut dem igen om de kunde klara sig på egen hand. Jag försöker också tänka att om människor kan gå så här och studera djuren, så kanske folk (och i synnerhet nästa generationer) blir intresserade utav att försöka bevara de arter som fortfarande finns kvar här på jorden. Tycker dock att många utav djuren hade en tok för liten yta att leva på.Under späckhuggarshowen ryser jag ända ut i knäskålarna precis som det brukar göra när jag ser en riktigt bra dressyruppvisning. Det är magnifika djur de har att göra med. Sitter där (förmodligen som resten utav hela publikens yngre hälft också gör) och funderar på om man inte ska satsa på en karriär som späckhuggar- och delfintränare istället. Men när showen är slut och magin försvinner kommer jag fram till att jag faktiskt trivs med mina pälsbeklädda, fyrbenta varelser. Vill hem till hästarna, saknar dem oerhört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar