På stranden tidigare idag blev jag åter igen Michelle sju år, vars dröm var att finna gamla dinosaurieben, gräva upp skelett och återuppliva uråldrig historia.
Den lilla arkeologen i mig vaskade fram småfossiler och hajtänder.
Skulle kunnat sitta där hela dagen.
Men vi for vidare till Sarasotas nationalpark där vi egentligen skulle knallat in till vattenhålet mitt i området där alligatorerna brukar samlas. Men det var bara en och en halv timme kvar till skymning, så vi bestämde oss för att fara in till parken igen någon annan dag istället. Då tältar vi över så att vi får se denna massansamling av gamla reptiler.
Vi vandade runt en del ändå och såg vildsvin, sköldpaddor, ekorrar, gamar, hjort, en hel massa olika fjäderfän och en och annan alligator också. Rätt mäktiga när de ligger där och lurar några meter ifrån en. (El Maco, Vad tänker du på?)
Var kvar vid solnedgången och tog en del fina bilder.
Väldigt ofta hör jag min mobiltelefon ringa. När måsarna visslade nere på stranden ryckte jag till och skulle svara. En trudelutt på radion lät som min signal. Vibrationerna i bilen får mig att stoppa ner handen i fickan för att fiska upp telefonen som ringer. Men den ligger ju far, far away in Sweden. Jävlar vilken superhörsel jag måste ha.
Är man skadad eller är man?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar