Nu är jag på topp. Efter att min ridning var på botten och kravlade efter min chefs allt gnällande och skällande i Sevilla så har jag tagit mig upp igen. Josep har låtit mig rida nästan alla hans hästar och jag har fått så mycket beröm från både honom och de andra omkring här i stallet. Nu är allt de andra jobbiga omkring med trasiga känslor och svåra beslut inte lika tungt längre. På hästryggen hittar jag mig själv igen, där är jag bara Michelle och så på riktigt. Var alldeles hög på alla fina ord igår och nu glider jag bara med på den lyckovågen tills den ebbar ut.
Min rygg säger inte ifrån totalt heller som den har gjort innan, jag tror de spanska hästarnas mjuka rörelser gör sitt till.
För lite sömn i natt, men jag ska ändå försöka att rida igenom så många hästar jag hinner idag. Det är som en drog, desto mer jag rider och bättre det går - desto mer vill jag bara upp på nästa häst, och nästa..
Bon dia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar