Tänker inte säga att det var nära att tårarna föll när jag såg min älskade stad igen. För det gjorde de. Nu är jag här igen. Det var länge sedan vi umgicks, jag och Barcelona. I mars klev jag på planet hem till Sverige och trodde absolut inte att det skulle ta så här lång tid tills jag återvände. Nu ska jag ut och umgås med mina kära smågator. Andas luften. Känna solen i mitt ansikte.
Bara om du vore här, Camilo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar