Hugaligen.
Jag känner mig som en stor humla som har försugit sig på vårens nynektar och helt plötsligt, ovetandes om faran flyger in i verandafönstret. Seg som sjutton efter en natt där hundarna skällde var och varannan timme samt av dagens hetta sitter jag här och undrar hur jag ska orka få på mig ridbyxorna igen. Red hästarna tidigt i morse efter att ha fixat och donat i stallet, och hamnade på verandan igen med musiken på och solen i ansiktet. Värre kan man ju ha det. Men Willy ska också ridas så det är bara att ta nya tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar