Idag är en sådan dag. Vaknar vid fem och ger upp det där med att somna om efter ett par försök, gnuggar ur ögonen och tänker att jag kan lika gärna stiga upp. Inser att jag ligger på tvären i min säng men tänker inte fråga mig varför, får troligtvis inget vettigt svar. Ingen mat i kylskåpet så jag drar på mig ridkläderna och går ner till bussen. Busskortet ligger hemma på bordet inser jag när jag är nere vid kuren, så det är bara att vända tillbaka. Väntar i kylan på nästa röda stora farkost som ska ta mig ut till stallet. Knegar på och grejar och rider. Falconi gick faktiskt riktigt bra. Som vanligt ska jag baaara sopa lite till så att jag får springa till bussen, hinner precis fram i tid med inser att jag bytte jacka i stallet för den andra var för tunn och där i innerfickan ligger också busskortet. Vad sjuttsingen! Kan man få limma fast det i pannan istället?
I haninge är pendeln försenad. Helt okej tänker jag, jag har ju min musik. Men då pajjar hörlurarna och jag får ett mindre psykbryt. Efter mycket om och men kommer jag till slut fram till nästa stall och får ut Pip också. En tröst att hon går som en klocka i alla fall. Bara min rygg som strejkar lite.
Nu har jag fått klaga av mig för döva öron och det känns lite bättre. Eller nåt.
1 kommentar:
Jag känner ingen som har samma otur som du har!
Skicka en kommentar