Jag försöker hitta min. Ko alltså. Marre och jag diskuterade detta i helgen, att alla har ett psykiskt kreatur som håller en vid liv likt en hel by som hålls med näring via mjölken från detta djur. Dör denne tvingas vi söka nya lösningar på problemet. Kanske finner vi någonting som gör oss ännu lyckligare än vi tidigare varit, då vi endast höll oss vid liv. Inte levde.
Jag söker min ko. Men måste jag döda den? Kanske räcker med att ge den till någon som behöver den bättre..
En människa borde aldrig skämmas
över att behöva erkänna att hon haft fel.
Det är ju bara att med andra ord säga
att man är klokare idag än igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar