Jag uppfattar mig egentligen som en person som har väldigt lätt för att släppa in folk i mitt liv. Men mer och mer faller bitarna på plats och inser att jag bara kommer halvvägs. Jag försöker verkligen, men det är inte det lättaste att hacka sönder väggen. Kanske kan jag banka fram några ynka sprickor och så får någon hjälpa mig att pulverisera sönder resten.
Har så märkliga drömmar i perioder, ofta nu när jag har en sådan här vakna-tidigt-fas igen. Jag undrar verkligen vad man får allt ifrån och om det betyder någonting. Men skulle man börja fundera på det och försöka analysera varenda konstig tågresa och omtumlande, halvskrämmande upplevelse med baby-valar skulle man väl bli alldeles kollrig.
Brita lyckades vara i stallet samtidigt som mig för en gångs skull och det var mysigt med sällskap istället för att rida ensam mesta av tiden, även om det kan vara trevligt det med. Kom bort till tippen och satt och drömde oss bort till vårat Cuba igen.
Nu ska jag på råd från en vän stänga ner här och börja bege mig hemåt. Göra te, stupa i sängen och inte röra mig därifrån förrän jag ska upp till hästarna imorgon bitti igen.
Kärlek till alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar