Jag hade egentligen tänkt att åka över till Linköping och min kära Maila i helgen. Men si, det gick sig ju inte. Var en vecka sedan olyckan nu och känner mig så mycket bättre. Underbart att kunna röra sig någorlunda igen! Bara ibland som det sticker till som en kniv i bröstet och snabba rörelser är inte att tänka på. Var ute och gick en sväng med syster yster och Tiger, hamnade i Glömsta där vi växte upp. En plats som bara på några år gått från största delen små kolonilotter med stora härliga tomter samt får- och hästhagar till ett trångbott villaområde med stora hemska hus som står så tätt att man kan se om grannen petar sig i näsan.
Hittade ställen där vi lekt som yngre och kollade in vårt gamla hus. Det var sig inte likt. Nog lika bra det, annars hade det varit lite sorgligt.
Håller på att krevera här. Vill ut och springa! Rida! Orka jobba. Tänk att man inte uppskattar sådant i vanliga fall när man är kapabel till det. Som en käftsmäll och ett überretligt "Det skulle du ha tänkt på innan, hörrö du! När du inte hade vett till att vara lycklig då."
Lasse imorgon. Woho! Fick rysningar när hans låt "Tunn" helt plötsligt dök upp på radion. Mera Lasse!
En dag kvar tills det stora Amerikat får en ny ledare. Jag håller hårt, så knogarna vitnar, tummarna för att herr Obama tar hem det. Han verkar ju faktiskt riktigt mänsklig och jag tror skarkt att han kan ändra saker till det bättre. Hela världen behöver en nystart och detta blir både en praktisk och en symbolisk förändrig. Bara det att USA skulle få sin första färgade president. Go Obama!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar