Kroppen har visst ingen respekt alls för vilken veckodag det är. Alldeles klarvaken strax innan sex på morgonen, fanns inget annat att göra än att kliva upp och börja dagen. Att bara sluta ögonen och försöka att somna om går inte, jag och sova hör liksom inte riktigt ihop.
Grönan förföljer mig. Häromdagen när jag var inne i stan för första gången på ett tag såg jag tre stycken grönalundare inom loppet av elva minuter! Satt sedan på biblioteket och när jag skulle gå därifrån krockar jag nästan in i Kåge, som är en handikappad man (gubbe då) vars största intresse är att vandra omkring på Skansen och Gröna Lund. Han har bara tänder på ena sidan av munnen och haltar fram och tror att han arbetar på bägge ställena. Min mamma kände honom för mycket länge sedan så jag brukade vara trevlig och heja på honom när han stapplade förbi. "Hälsa mamma!", skrek han alltid efter mig när jag gick iväg. Nu stod han där på Huddinge bibliotek med sina tänder och ler när han förtjust berättar att Grönan öppnar nästa helg. Jag förklarar för honom att jag inte kommer tillbaka dit någonting mer. Då ler har finurligt och utbrister "Joho du! Du kommer nog tillbaka". Jag säger att jag ska hälsa min mamma och börjar gå därifrån. "Du kommer nog allt tillbaka. Vi behöver dig!" Vilka vi? När jag väl kommer hem ligger det ett brev från, tada, Gröna Lund som informerar om att de ska strukturera om hela organisationen. Men jag vill inte veta! Vill spola tillbaka bandet och göra om. Göra rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar