Jag är helt färdig i kroppen. Totalt slut. Jag kommer inte att orka ta mig hem härifrån biblioteket. Damp ner här efter jobbet och känner hur jag börjar nicka till när värmen sprider sig i kroppen igen. Jag hatar den här snön. Från djupet av mitt hjärta. Ska försöka att härda ut den månaden som är kvar innan jag far över atlanten. Allting blir dubbelt så jobbigt och tungt med äckelsnön som förstör, samt att det tar tredubbelt så mycket av energin när kroppen försöker hålla sig någorlunda kring en mänsklig temperatur. Stora täcken väger sju ton när de är blöta och bara att ta sig mellan hagarna och stallet i den djupa snön är som ett träningspass på gymet. Vinden och de små äckliga flingorna piskar i ansiktet när man sitter där på hästen och fryser tårna av sig.
Sådär.
Nu har jag fått ur mig det värsta och kan bli en trevlig prick igen.
I lördags ringde Arris frågade om vi skulle ta oss ut och göra stan. Men egentligen så orkade ingen av oss gå ut, så hon tog sin söta lilla bil med det rosa rattskyddet och körde alla milen hem till mig. Sprang ner och köpte glögg, russin och pepparkakor och så hade vi världens myskväll. När första Glögg-flaskan var slut fick vi inhandla nästa för Marre släpade sig också ut hit till Huddinge och sedan kom Björn upp han med. Så där satt jag och snackade massa skit och skoj med min föredetta barackkamrat från internatet, en annan som jag upptäckt slappa soffor och Bolivia tillsammans med samt en helgo Grönan-vän som jag springer över till stup i kvarten och lånar filmer av. Arris sov kvar och vi låg där i min stora säng och glodde på I am legend med Will Smith innan vi slocknade. Åt mitt nybakade bröd och pepparkakor till frukost innan hon begav sig ut till vischan igen.
Tack allihopa. Ni förgyllde min helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar