Say what?

Vad sitter du här inne för människa? Ut i solen med dig!

King Cool

Jag har alltid så många fina idéer om vad jag ska skriva här, de dyker upp när jag minst anar det. När jag sitter och rider, på tunnelbanan eller när jag ska sova. Men sen när jag står här framför datorn (ja, står) så är allt som bortblåst. Jag tänker inte tjata om att det är stekhett ute eller att sommaren är så underbar. Det är liksom så självklart och uppenbart att det inte behöver sägas. Bara slöseri på bokstäver.

Dagens stora händelse, the King of pop har kolavippat. Jag minns en dag då jag fortfarande gick på dagis, en annan liten tjej och jag står vid staketet i den stora rasthage vi släpptes ut i lite då och då. Jag frågar henne vilken hennes favoritmusik är och hon svarar efter en stunds fundering "jaa...jo...jag gillar Den sommartid nu kommer". Jag knycker på nacken och svarar högtravande att jag minsann lyssnar på Michael Jackson. Då var jag cool.

Mjuk och fin som smält smör i solen

Jag kan nästan garantera att jag är den enda i Sverige just nu som knallar runt med gummistövlar. Men jag har precis införskaffat ett par nya så här lagom till solen behagar dyka upp igen, och de måste ju användas. Jag känner mig faktiskt mycket ballare i mina mossgröna stövlar än i det enda paret högklackade små sakerna jag har hemma. De står för övrigt längst in i garderoben och har använts två gånger, vi hör liksom inte riktigt ihop. Sånt kan andra larva sig med och vingla runt på.

Falconi gick gudomligt bra idag, han var mjuk som smält smör och han gjorde vad han skulle innan jag knappt hann tänka att jag skulle be honom göra det. Måste ha varit gårdagens mysiga kvällshoppning i en av sundbyhagarna. Vad fiiin du ee, Falconi.
Nu ska jag hem och duscha, borsta håret och dra mig in mot stan. Filosofera med Marre om allt och inget. Vi löser nog världsproblemen idag, ska ni se.
Kanske får gummistövlarna hänga med de också.

Död åt röda dagar

Jag har funderat lite angående gårdagens inlägg om Martinus kosmologi och homosexuallitet. Som min kära vän Helen påpekade så måste det ju istället handla om bisexualliet, eftersom könet inte ska spela någon roll alls om man har funnit båda sina poler. Och förhoppningsvis ska målet för sin kärlek gjort detsamma. Men det är en knepig ekvation och tåls att funderas mer på.

Sitter just nu i västerhaninge och väntar på bussen ut till stallet. Jag känner en stark avsmak för helgdagar och röda dagar och allt vad det nu heter. Bara att det är sommartidtabell gör mig skogstokig. Hur har de egentligen tänkt? Ska vi betala fullt pris för att knappt kunna ta oss runt alls?
Midsommar. Blommor och björkblad. Svenska flaggan och en midsommarstång. Sill. Med potatis till. En nubbe, kanske två. Ta en till. Öl, öl, öl i stora lass. För att förtränga alla känslor av att känna sig kass. Mera öl. En nubbe till. Så mycket skit som händer i spritens kölvatten. Tänk om alla kunde tänka till både en och två gånger innan man häller i sig giftet, så skulle världen bli en lite bättre plats.

Homosexuella. Ett strå vassare?

Jag är inne på min andra omgång av en bok som heter "Så här är det" och är en introduktion till Martinus kosmologi. Den tar upp allt mellan himmel och jord och vidare ut i universum och är skriven i en dialogform mellan en äldre man och hans yngre släkting. I ett kapitel talar de om väsendets två "poler", den maskulina polen och den feminina. I vissa öron är det möjligt att det här kan betraktas en aning flummigt, men jag rekomenderar att läsa hela boken för att förstå sammanhanget.

Kosmiskt sett är alla väsen i grund och botten tvåkönade, men i den fysiska världen sker redan i växtriket en "uppspaltning" i två skilda kön. Hos somliga väsen börjar den maskulina polen att växa och blir så kallade "han-kön", på bekostnad av den femenina och hos de andra blir det tvärtom och blir "honor".
Många människor känner en tomhet och har en känsla av ofullständighet, som gör att de skapar en relation med någon av det andra könet för att få sig att känna kompletta. Alla vill alltså få jämvikt mellan de båda polerna.
När vi för länge sedan levde som grottmänniskor var det viktigaste att söka föda och att föra arten vidare. Tiden som följer står det i fokus att bygga upp en stor familj med många avkommor, även idag är ett äktenskap med barn livets mål för många. Martinus talar om att i ett senare utvecklingsskede sker en gradvis utjämning, att den latenta feminina delen av mannen börjar växa och likadant hos kvinnan där det maskulina tar mer plats. I detta skede blir inte mannen och kvinnan lika beroende av varandra som könsvarelser, utan våldsmentaliteten och den starkt egostiska parningsdriften avtar och en vidgad kärlek tar istället form - inte enbart till könet som sådant utan till medmänniskan. Nutidens civiliserade människa befinner sig alltså i ett övergångsstadium. I detta skapas många slitningar mellan könen, i form av många olyckliga relationer och äktenskap. Med individens växande engagemang i livet utanför äktenskapet följer en livligare och intimare samvaro med personer av det egna könet, med vilka man ofta har stora gemensamma intressen och livsuppgifter.
Han gör en skillnad mellan den fysiskt betingade kärleken mellan könen, den så kallade "förälskelsekärleken" och den andra som är den absolut osjälviska kärleken till medmänniskan oavsett kön. Den förstnämda är mer eller mindre egoistisk och fodrar ofta gensvar och uppväcker begär som vill bli tillfredsställt. Det ger upphov till bland annat svartsjuka och rivalitet (det känner nog många igen sig i). Den "högre" kärleken är fri från alla sådana själviska drag och ger utan att förvänta sig något i utbyte.
När jämvikten mellan de båda sexuella polerna har uppnåtts hos en människa, har hon åter blivit en "hel" varelse. Hon känner alltså inte längre något inre krav på att utfylla sitt livs "halvhet" med en motparts kompletterande del.

Rappakalja eller sanning?

Mi amigo P3

Vilken timing jag har. När jag har arbetat några dagar inne i butiken kommer syndafloden och vill skölja bort allt det onda och nu när jag är tillbaka hos hästarna tittar våran vän solen fram igen. Tack.
Vad jag än gör så lyssnar jag alltid på P3, har dem i lurarna på bussen och radion står alltid på i stallet. Ibland även ut med på ridturen om det är en relativt lugn häst som jag sitter på (är det någon av unghästarna så är det bäst att ha någorlunda koll på omgivningen). De spelar min typ av musik och programledarna är toppen. Vissa stunder lite väl flamsiga och tramsiga, men ibland skrattar jag högt för mig själv så att folk undrar vad jag egentligen går på för tabletter. Men de har ofta intressanta gäster och imorse var Lotta Grey där och pratade om sin cancer, jag tycker det är starkt gjort. Jag ringde in och pratade med henne och nu när jag lyssnade på programet i efterhand så hör jag hur mycket hovklappret stör i bakgrunden. Sorry P3! Vad märkligt egentligen att höra sig själv sådär, men det är nyttigt.
Jag var nyss inne på Lottas blogg och läser om hur ens liv kan vändas upp och ner vilken dag som helst. Tänk vilken lycka en vanlig dag egentligen är. Ta vara på livet.

Närmare naturen

Foto: Joel Alvarez

Sommarkort. En stund på jorden.

Människan har existerat i omkring 276 000 år. Är det inte så rätt så fascinerande att vi inte har enats mer med varandra. Hur kommer det sig att vi inte har ett enda världsspråk? Att vi inte har ett sätt att tillbe våra gudar eller kanske den ateism som skulle uppstå. Varför har vi inte funnit en väg som de flesta människor kan ta till sig och tro på. Vi tycker att vi har funnits länge. Men om man tänker på alltings existens som ett dygn, alltså tjugofyra timmar - då skapades vi mänskliga varelser bara några sekunder innan klockan slog tolv.
Med det tankesättet så förstår vi att vi är under våran utvecklings begynnelse, vi kan bli något så mycket mer. Något så mycket bättre. Jag grämer mig över att jag inte kommer att få följa människan tills någon revolutionerande förändring sker. Mitt liv här är bara som en flämtning, som ett kort hjärtslag.
Det suger.

Igår stod blodbussen vid plattan, och jag som inte hade något bättre för mig efter biblioteket tänkte att jag kunde göra dagens goda gärning och knallade in. Fick formulär och information, men så insåg jag att jag inte får lämna blod eftersom man måste väga några kilo till för att få göra det.
Det suger också.

Absolutamente

_____________

________

__

Hellre ett intressant misslyckande

än en medioker succé

__

________

______________

Strider i Peru

Peru är ett av de latinamerikanska länderna där den indianska urbefolkningen utgör hälften av människorna, men de har inte mycket makt och lite att säga till om vad det gäller det ekonomiska och politiska. Landet har under de senaste åren haft stor tillväxt och de fattiga minskat drastiskt, de som lever på inkomster som är otillräckliga för att tillfredställa sina grundläggande behov är nu "bara" omkring fyrtio procent.

I fjol fattade regeringen ett beslut om regnskogen och om hur dess känsliga områden ska sparas och skyddas. De sades att urbefolkningen inte behöver vara orolig för att de ska förlora mark som tillhör dem, men president Alan Garciá säger att viss exploatering av landets naturresurser är nödvändig för landets ekonomiska utveckling. Folket befarar miljöskador som att fiskbestånd och viktiga plantor dör ut. Nu planerar Garciá att lätta på restriktionerna för gruvor, oljeborrning, skogsavverkning och jordbruk i Amazonas liksom att tillåta utländska bolag i exploateringen.
Sedan två månader blockerar fem tusen personer från 60 olika peruanska folkgrupper land- och vattenvägar i Amazonasregionen där de har hindrat olje- och gasutvinning. I urskogen drabbade polis och demonstranter samman och över trettio människor dog. Protesterna har fortsatt i andra städer där även fackföreningar och människorättsorganisationer deltar.

Jag beundrar dessa människor som slåss för att rädda sitt land och sin natur. Jag önskar att vi kunde visa mer respekt för våran planet och alla som lever här.

Foto: Joel Alvarez