Upp och ner är lika långt, men inte lika lätt
Gråmulen dag, och jag tackar återigen för att det finns ett ridhus här på gården. Underbart att vi även har högtalare i varje hörna så att man kan lyssna på musik medan man rider. En del hästar verkar tycka att det är roligare att arbeta till musik. Tycker jag med.
Började dagen med Jelena och Jerrmarus, eftersom Jirinka fick hänga med Mats och Åsa och Snygg-Janne ut i skogen. Jerrmarus verkade inte lika öm i fötterna längre efter att Lena hade varit där och pillat lite, hon hade upptäckt en hålvägg och satte in tjära att fylla igen med. Så nu ska vi väl komma igång igen. Men att han är lite på efterkälken gör egentligen ingenting, eftersom han är född nästan ett helt år efter de andra J:na. Ariel råkade få en liten på höstkanten istället för på våren när de andra ploppade ur. Så han går faktiskt bara på dagis fortfarande. Nåja.. grundskolan i alla fall. Jelena skötte sig också kanon, och medan jag satt där uppe på den lilla pigga tjejen med den ljusa, kompakta halsen kom jag att tänka på Ivan. Lilla arbetsvilliga isabellen Ivan, som anlände till gården redan 96 och var allas ständiga favorit. Precis så känns det att rida Jelena också. Kan nog bli bra det där.
Unghästarna rider jag med den här anordningen. En remontgrimma som jag fäster ännu ett par tyglar i. Så jag kan vänja dem gradvis med bettet och behöver jag ta tag lite så gör jag det i nosgrimman, så jag slipper slita i munnen på dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar