Solen har glidit över gården idag, men vad hjälpte det när vinden blåste kall som ett korsdrag i Sibirien. Jerrmarus gick runt gården med mig på ryggen hela två varv idag, förbi läskiga hovslagaren och ner förbi kossorna. En sväng på ridbanan och sen fick det räcka, han är så duktig nu.. lilla pojken. Red hans storasyster Chimova precis innan jag slog mig ner här. Vilken häst. Så hård och trotsig när hon inte är med på noterna, men när man kan spela på samma våglängd är hon fantastisk. Lyhörd och mjuk som få.
En sak som jag har funderat över sen jag kom hem från Spanien, är var alla små stalltjejer har tagit vägen? När jag var yngre så praktiskt taget bodde jag och mina vänner i stallet. Vi var glada över att få putsa träns, leda ut en häst till hagen, få sopa stallgolvet eller ge hästarna mat. De brukar ersättas, generation efter generation. Men jag har hört flera säga, från olika stall..att det inte alls är på samma sätt längre. Alla barn ska ha hästen praktiskt taget framkörd när de ska rida, vill inte dra sitt strå till stacken eller jobba sig uppåt. Det är genom alla timmars hårt slitande som jag kan det jag kan idag. Är den jag är. Och det är jag jävligt tacksam över.
Medborgarplatsen at sunset. Jag älskar stan precis lika mycket som landet.
2 kommentarer:
För att det är första generationen av curlade barn?
Vi är lite äldre vi som hänger i stallet idag och lämnar gärna barnen hemma ;)
Skicka en kommentar