Om exakt två veckor befinner jag mig i Barcelona. Mitt älskade Barcelona. Mina gator. Min luft. Mina molekyler. Det är där jag hör hemma. Städade min lilla stuga idag, kläder kläder i stora lass. Böcker, tidningar och skor. Öppnade min laptop som jag tagit med och började rensa ur bilder. Jag har inte riktigt kunnat ta mig mod att titta igenom mitt förflutna. Där satt jag i min saknad och rensade mapp för mapp. Han. Det var okej. Mest ilska. Platser. Mest lycka över att få ha varit där. Men när jag fick upp bilderna på Ingrato och Teofilo rann tårarna. Hur ska de förstå varför jag försvann? Mina finaste hästar. Rädda lilla vackra Teo som till slut tyrde sig till mig och Ingrato som alla hatade men blev min allra bästa vän. Det värker i mitt hjärta.
Som tur är har jag fina hästar här med. Igor var så duktig idag att jag nästan sprack av stolthet. Galoppen är rund och fin nu. Vilken liten kille.
Jag vill kunna dela mig i två. En del får stanna här med hästarna och med Camilo. En annan del far ut i världen och är så Michelle som det bara går att bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar