Nu är det klippt

Ett efter ett drar, klipper och skär jag av banden som håller mig mentalt kvar på andra platser och ställen än där jag befinner mig just nu. Jag trånar inte längre efter det förflutna livet, för jag vet att det aldrig mer kommer att återvända. Så den enda vägen är rakt fram - dit näsan pekar. Jag har raderat gamla nummer i mobilen (vilket dock numera inte spelar någon roll, då jag inte har sett min mobil på fyra dagar) och tagit bort över hundrafemtio så kallade "vänner" på facebook och inte är jag färdig än. Människor från det förflutna som har betytt mer eller mindre för mig, men numera inte ger mig mer än en till siffra bland mina femhundra personer som kunde se min wall där mitt liv staplas upp. Jag förstår nu att mitt gamla jag ville ha en stor "publik" för livet. Människor som kunde se hur bra jag var och hur mycket jag åstadkommit. Jag är ju lejon för katten, självklart ville jag att så många som möjligt kunde se och beundra. Men ju mer mina pusselbitar i hjärnan faller på plats, inser jag att det är inte det som är viktigt. Så klipp av och släng de snören som håller dig kvar där du inte borde vara, simma mot ytan och upp mot stjärnorna.