Like a bloody owen

Klockan börjar närma sig fyra och det är hett som i en smältugn. Tog precis en kalldusch och slängde på mig bikinin, det här är ju olidligt. Ska försöka att masa mig upp på Ingrato och Nena under eftermiddagen, men blir det inte svalare snart så vet jag sjutton om det går. Alla verkade glada åt att jag är tillbaka och jag känner mig fånigt lycklig. Josep sa att Nena hade gått som en klocka men Ingrato hade han inte ens velat prova. "That horse is for Michelle!", sa han och skrattade. Stackars knasiga häst, ingen tycker om honom förutom jag.
Jag älskar mitt arbete. Hur många kan säga att de vaknar på morgonen och verkligen ser fram emot sin arbetsdag? Även om jag har tyckt om de flesta av mina jobb, så har prestationsångesten ofta satt stopp för att lyckan ska kunna ta över helt.