Kärlek men ändå inte

Jag undrar om man kan känna sig kär i en person fast man egentligen inte är det? Det finns en man som arbetar här i stallet, som jag tycker väldigt mycket om. Inte alls på något plan av förälskelse eller att jag skulle vilja ha honom som något mer än vän. Men han är en fantastisk person och i början blev jag galet nervös av att han bara pratade med mig. Han se väldigt allvarlig och seriös ut, men så kläcker han ur sig något som får mig att vrida mig av skratt. Han är en av de personerna här som verkligen tar sitt arbete på allvar (det är inte alla som gör det) och det gör att jag verkligen respekterar honom. Han är grym på det han gör och hjälper mig så mycket med min ridning. Men åter till frågan. Ibland kan jag känna så otroligt mycket kärlek till denna människa, nästan som att jag är kär. Men mer som man älskar en hund, inte alls att man vill ha denne på ett fysiskt sätt eller inleda något mer. Nu gör han mig inte nervös längre, men jag är rädd för att göra något misstag eller annat dumt inför honom, eftersom jag vill att han ska tycka att jag är en sådan bra person som alla verkar tycka att jag är. Jag vill bara ge honom en stor kram för att jag tycker om honom så mycket, men han är inte en person man gör så med då han har alldeles för mycket integritet.
Det finns så många fina människor här som jag är så glad över att jag har mött.