Hög av beröm och goda ord

Det har varit några veckor nu med massvis av arbete för mig. Men jag tycker om det, jag klagar inte. Hellre för mycket att göra än för lite. Många unghästar att longera, fler att rida och förstås göra i ordning hästar till Josep också. Det som var mitt arbete här från början. Men sen prackades jag på allt annat också. När jag började här valde jag att ta arbetet som groom istället för att rida. Jag orkade inte ha ansvar för hästarnas utbildning, plus att min rygg strejkade i Sevilla när jag red hela dagarna. Men nu är det perfekt, när jag får göra lite av varje. Jag har egentligen inte jobbat hårdare än vad jag brukar, men tydligen uppskattas det av folk. En fågel viskade i mitt öra att alla de andra hade suttit och pratat på en lunch och att jag hade fått hur mycket beröm som helst. Det är nog för mig, behöver ingen jättelön. Uppskattning och vänliga ord. Ett tack. Har fått höra att jag är den bästa de haft här och att min ridning är kanon, jag blir alldeles hög av lyckoruset. Ändå har jag inte kämpat så hårt och försökt så fasansfullt mycket som jag har gjort på mina tidigare jobb. Ändå går det vägen. Livet ordnar sig. Pusselbitarna faller på plats av sig själva utan att jag måste försöka trycka dit dem med våld.