Jag kan inte säga att det inte gör ont. För det gör det.
En bit av mig dog där.
Men nu är jag tillbaka fullt ut i den värld där jag alltid har levt. Känner hur varenda cell skriker av lycka när de hittat sin plats igen.
Det var lika bra det som hände. Hade aldrig kunnat ta mig bort annars, det finns för mycket värme och vänskap innanför portarna. Jag kommer alltid att ha en plats för allt och alla någonstans i en del av mitt hjärta.
Tog en sväng med Gossip idag igen, över de senapsgula och blodröda prasslande höstlöven. Tänkte att så länge det inte regnar är hösten rätt underbar.
Regndropparna började falla och vi styrde kosan in bland ekarnas skyddande tak.
Nåja, så länge det inte snöar så är jag nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar