På något sätt.
Undermedvetet.
Så måste jag älska att sabotera allting för mig själv. Så förbannat jävla självdestruktiv. Jag bygger upp och har en sådan perfekt bild av hur allt ska bli, men kommer aldrig så långt.
Jag skulle bli så bra.
I min värld var jag redan bäst.
Men jag raserar och bränner gång på gång. Det känns som att det är för sent nu.
Det blir så uppenbart när säsongen lider mot sitt slut och man ska återgå till ett normalt liv.
Bah. Mitt liv har inte varit normalt någonstans.
Inte hemskt på något sätt. Jag saknar det jag hade. Saknar det jag har slängt bort.
Har i alla fall ett hjärta som vaknat till liv.
God morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar