Missförstå mig rätt.
Jag är absolut inte missnöjd med mitt liv.
Men jag kan inte stänga ute den irriterande och gnagande känslan av att jag lever i en väntan. På exakt vad är jag inte det minsta säker på, och det är ju dumt att springa åt ett håll när man inte vet vart den förbannade stigen leder någonstans? Man kan ju hamna var sjutton som helst då. Men å andra sidan kan ju det i och för sig vara rätt så spännande i sig.
Ännu en månad med endast damm och eko i sparbössan (om nu kontot på Nordea kan samla damm, man vet aldrig). Jag vill först och främst bli av med mina skulder till folk, känner mig som en nedrans bov annars. Nu är det nästan slut på dem och jag kan börja om på noll. Tills dess är det överlevnad som gäller, börjar bli ganska bra på det. Tänker inte avslöja några hemliga survival-knep, vill inte få Idiot-stämpeln i pannan eller på någon annan del av kroppen för den delen heller.
Harrys i vanlig ordning igår. Fick ett oemotståndligt(?) erbjudande om att följa med en sextiplusmorfar på en resa till Asien(oh yes, absolut... inte), skickade vidare ett visst ragg till Emilija som verkade bli glad för det, sprang in i Bergafolk som man inte förväntar sig att hitta där, gastade med i Crazy night, log åt Carro som hade fjärilar med epelepsi i maggropen för att hon hittat den puddigaste killen sedan krita, fick en hel öl utspild över mig - det är då självaste att det alltid ska hända mig för att jag är ett och ett halvt huvud kortare än alla andra (nåja, öl ska ju vara bra för håret), hängde med de goa spel-och-butikarna och diskuterade livets stora frågor genom ett egenhändigt komplett teckenspråk (sänka volymen en aaning, please?). Trevlig kväll, visst. Jaaa, men förlåt då. Jag vet att jag är tråkig, men jag är bara där för att umgås och hänga. Absolut inget annat.
Mötley Crüe - Enslaved
Rakt in i aortan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar